Röstning fick avgöra - vi skulle åka skridskor på en torsdag. Och inte alls till min häpnad, sa chefen åt mig att organisera kvällen. Det tog inte lång tid innan jag blev lekledare här heller, precis som jag var hemma. Det är ju lite svårt att arrangera ett event i en stad där man inte känner till nånting, men med lite tips från mina kollegor gick det bra.
Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och kväll, med en buss som hämtade oss på kontoret och körde oss till ishallen. Sen åkte vi till centrum och åt middag på en trevlig restaurang, vilket efterföljdes av drinkar. Natten slutade vid halv två, jag var inte så lite trött när jag kom till jobbet morgonen efter. Kulturen här är verkligen annorlunda när det kommer till sovbeteende. Man äter middag vid 22 på vardagar så man kommer i säng sent - och man går ut och dricker drinkar mitt i veckan och går till jobbet som om inget hade hänt. Jag är liksom den enda som beklagar mig över sömnbrist och baksmälla och som ser ut som ett vrak - alla andra kör på som vanligt.
Jag antar att jag antingen vänjer mig eller blir smått psykotisk av sömnbrist...
Kollegorna visar upp sig.
Trots att jag inte åkt skridskor sen jag var barn så visade det sig att det var som att cykla. Det satt kvar nånstans i bakhuvudet. Men Silvie var trots allt lite graciösare än vad jag var.
Alfonso och jag tävlade om vem som kunde åka snabbast. Jag vann när han brakade in i sargen - ingen av oss visste hur man skulle stanna.
Så här trött i fötterna blir man.
Trötta men nöjda på middagen.
Marta och jag har samma hårfärg tydligen.
Chefen höll tal vid middagen där han pratade om försäljningssiffror, mm. Sen tackade han mig för att jag organiserat alltihop, gav mig en flaska cava och alla applåderade!
Dansa bör man annars dör man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar