Virus!

Då har det hänt. Jag satt hemma och jobbade i söndags och plötsligt så brakar det till i datorn utav bara helvete. 5 virus, 7 trojaner, några worms, ett par spyware och lite annat som jag inte förstår vad det är men som virusprogrammet skriker "High Level Danger!" om.

Så nu blir det inga bilder på ett tag, för jag kan inte koppla in något i datorn. Den verkar fungera hyfsat, så länge virusprogrammet får ligga och tugga. Men jag vågar inte koppla in kameran, extern hårddisk eller något - och inte heller vågar jag logga in på banken för att betala räkningar eller göra något som kräver avancerade lösenord. Då blir jag väl av med hela mitt liv...

Så nu sitter jag på jobbet och skriver det här, men med tanke på att klockan är över 21 så vill jag hem. Det här är helt enkelt mitt sätt att berätta att jag inte kommer att skriva lika mycket på ett tag (inte för att jag skrev särskilt ofta innan...)

Så om någon känner en trevlig IT-guru som bor i Bcn och som känner för att jobba lite gratis... hör av er!

Chilla och bada!

Ytterligare en helg har kommit och gått. Ytterligare en helg med sol, bad och vänner. Jag kan vänja mig vid det här!

På jobbet har de något som de kallar Summer Hours på fredagar under juli och augusti. Det innebär att om man kommer in kl 8 till kontoret och äter lunch vid skrivbordet medan man jobbar så får man gå kl 3. Visserligen är det ett skämt om man hade följt svenska regler, om jag kommer in tidigare och jobbar in lunchen så ska jag automatiskt få de timmarna tillgodoräknade. Men i ett amerikanskt företag så räknas det som en fantastisk förmån.

Hur som helst så kan vi gå tidigare på fredagar. Och varje fredag så går vi ner till stranden och spelar beach volley, solar och badar, sitter på chiringuitos och dricker vattnig öl, eller något liknande.

Några av kollegorna på chiringuiton

Elise och jag sitter och funderar på om vi ska spela beach volley eller om vi ska ta en öl till

På lördagen samlades vi några stycken hemma hos en kollega som har en pool i trädgården. Mellan pooldoppen hängde vi på hans balkong och drack öl och sangria. Inte så dumt sätt att tillbringa en lördagseftermiddag!

Vår underbara värd Hernando som har råd med en sådan fabulous lägenhet!

VM-final

Ingen kunde ana att Spanien skulle komma till final. Inte spanjorerna, inte journalisterna, inte jag. Alla sa att de skulle antagligen förlora mot Tyskland men att de skulle vara stolta över att ha kommit så långt. Sen när de vann mot Tyskland, så jublade alla över det mest magiska lag i världen, men ingen hade några höga förhoppningar inför finalen. Så när de vann VM-finalen, så grät folk öppet på gatorna. Alla tutade, dansade, skrek och grät. Från balkonger, takterasser, barer och torg - det var verkligen en magisk kväll.


Vi hade samlats ett gäng hemma hos min kollega Bernardo och hans fru Quinn. De drog ut deras stora TV på deras takterass och satte upp stolar. Det var en sådan där fantastisk kväll som man kommer att komma ihåg för alltid. När Iniesta gjorde mål hörde jag hur folk skrek över hela stan medan fyrverkerierna sprakade.

Ser ni röda tröjor på fler takterasser?

Efter matchen var vi ju bara tvungna att gå ner till centrum för att fira, trots att det var söndag och vi skulle jobba dagen efter. Och som ni kan se, så var det en magisk kväll...

VM-sommar i Barcelona

Vet ni hur mitt liv ser ut nu förtiden? Det är en enda lång orgie i sol, strand och fotbolls-VM. Spanjorerna är lika fotbollstokiga som övriga länder, om inte värre. Fotboll är deras religion och de har aldrig ens kommit till semifinal i fotbolls-VM förut. Dessutom, som om inte detta vore nog, så arbetar jag på ett företag där cirka 25 länder finns representerade. Så alla hejar ju inte på Spanien, utan det är fullbordskrig i konferensrummet där storbils-TV:n visar matcherna.

För mig som svensk så är det ju inte lika viktigt, tyvärr. Sverige är ju inte med i VM och vi har våra älskade danska grannar att tacka för det - ett faktum som jag påminner Christian och övriga danskar om hela tiden.

Så när som helst det är match på TV så går vi till någon bar, oftast på stranden, för att titta på den. Vi tittar på TV:n hungrigt och ivrigt om det är Spanien, Tyskland, England eller något annat land som många på jobbet kommer ifrån. Vi tittar mer ner i sangriaglaset om det är Ghana, Uruguay, Sydkorea eller något land som vi inte har någon koppling till. Men oavsett land, så skriker vi saker som "Ut med domaren" eller "Använd vänsterkanten". Inte för att någon av oss egentligen vet vad vi talar om, men det är kul att vara engagerad när alla andra är det.

En typisk kväll efter jobbet på den närmaste chiringuiton (strandbaren).

De dagar då det inte är match så spelar vi beach volley. Maria och jag har kommit över ett nät, en present från några besökande vänner till henne som inte hade plats i väskan på vägen hem. Så jag plockar med mig nätet till jobbet i tid och otid för att kunna spela så fort vi slutar. Eftersom det är på tok för varmt att spela före kl 17-18 och vi arbetar inte ens 5 min från stranden, så blir det perfekt att trilla ner där efter jobbet. De som vill spela spelar, och de som inte vill de dricker öl eller sangria. Dag efter dag, vecka efter vecka.

Livet kunde vara värre.

Shopping för ökensommar

Helgen var precis så härlig som den kan vara när sommaren är här. På lördagen gav jag iväg på en hysterisk shoppingrunda. Sommarrean hade börjat och jag hade laddat för att slåss och trängas med en miljon människor i provhyttorna. Det är tyvärr nödvändigt, för nu när det är så varmt att man svettas som ett sprinklersystem dygnet runt så måste garderoben utökas med tunna kläder. Svenska sommarkläder räcker tvärr inte, inte ens ballerinaskor funkar. Fötterna svullnar upp 2 storlekar och blåsorna är lika frekventa som sugmärkena på innanlåren. Jag hittade linnebyxor, piratbyxor, oversize T-shirtar i tunt material och sandaler - tack gode gud...

Och jag hann faktiskt möta Sarah för lunch innan hon åkte tillbaka till Boston! Sarah och jag träffades i Bryssel för en 2-3 år sen när vi råkade vara där samtidigt för en Dave Matthews konsert. Det visade sig att hennes bror Matt, som bodde i Göteborg, kände Erik (eller om det var Costa) via någons väns vän, eller något sånt. Det slutade med att vi 5 tog in på samma hotell och hade en helt underbar långhelg i Bryssel, fullständigt spontant och oväntat. Efter det har vi haft någon sporadisk kontakt på Facebook, men inte mycket. Nu var hon hur som helst i Spanien på semester med sina föräldrar och vi hade en mysig shoppinglunch på Hard Rock Cafe.

Promotion!!!

Jag har blivit befordrad!! Det var den lilla hemlisen som jag inte kunde berätta sist eftersom det inte var officiellt ännu. Alla på min avdelning hade inte haft sina utvecklingssamtal än så jag fick inte prata om det, även om ingen av mina 2,5 läsare till den här bloggen känner mina kollegor...

Var sjätte månad har Vistaprint sin Review Cycle. vilket innebär att du måste skriva omdömen om dig själv, din chef, ett urval av dina kollegor och dina "underställda" (vad heter Direct Reports på svenska? Alltså de som har dig till chef? Inte för att jag har några...) De har ett antal nyckelord som samarbete, utveckling, etc och man ska ge omdömen (1-5 i betyg samt kommentar med exempel från verkliga livet) kring varje nyckelord. De är ett helvetesarbete, det tar många många timmar att skriva allting och man måste ge exempel kring varje åsikt. Men när det är över så skriver din chef ihop alla kommentarer till en sammanfattning, på ett sätt så att du inte ska kunna gissa vem som har skrivit vad, och sen får du denna mångsidiga domesdagsrapport på ditt utvecklingssamtal.

Hur som helst, jag var riktigt nervös inför min. Jag var helt övertygad om att alla mina dåliga sidor skulle komma tillbaka och bita mig i baken, på det mest förnedrande tänkbara sättet. Men jag var orolig helt i onödan. Sandra, min chef, sa de mest fantastiska saker. Jag var helt generad. Jag har tydligen fått nåt av det högsta betyg på företaget bland de på min nivå och de högre cheferna hade också gett mig mycket positiva betyg.

Så nu är jag Marketing Representative, vad det nu betyder. Själva titeln och löneförhöjningen (vilken inte var så hög som jag hade hoppats på) betyder egentligen ingenting. Det som betyder något för mig är att jag fick bekräftelse på att mitt hårda arbete duger. Att jag inte slängde bort min karriär när jag tog ett sådant drastiskt steg "nedåt" och acceperade ett jobb på en lägre nivå än där jag var innan. Även om jag inser vilken fantastisk chans det här jobbet är, att få jobba med det senaste inom online marketing, så hade det känts surt om mitt bästa inte hade varit bra nog för att kunna klättra. Men nu kan jag slappna av lite, nu vet jag att jag uppskattas och att de inte ångrar att de satsade på mig, trots min ringa erfarenhet. Och det betyder väldigt väldigt mycket.

Dessa svettiga dagar

Efter förra veckans PMS så är jag nu mig själv igen. Jag har underbart roliga nyheter att berätta, men det får vänta ett litet tag. Är fortfarande en hemlis =)

Fredric och Göran var här i helgen och hängde. Vi tog bilen och åkte upp kusten till en sandstrand med turkost vatten på lördagen. Sen på söndagen hängde vi på stranden här i stan för att sen gå på gay-parad. Färger, färger, färger - det är så vackert med regnbågsfester. Lägg sedan till en ljuvlig sommareftermiddag, fontäner, belysning, DJ på scenen och många tusen söta pojkar - mycket vackrare blir det inte!

I övrigt är det nu så varmt och fuktigt att man knappt kan röra sig. På dagen på jobbet är det lugnt men på kvällen när man ska sova och man är helt klibbig - det är mindre kul. Och värre ska det bli, det här är tydligen bara början. Fast jag ska inte klaga - jag bor ju faktiskt vid medelhavet!!!

Inte så illa pinkat.

Dessa dåliga dagar

Fy vilken dålig dag. Har känt mig tjock, ful, tråkig och ensam. Jobbade ihjäl mig för en presentation hela dagen, med hjärtat i halsgropen och paniken flåsande i nacken. Hann på minuten bli färdig, bara för att inse på mötet att jag missuppfattat uppgiften så jag fick dålig review på min presentation.

Nä nu går jag och lägger mig, så att det kan bli imorgon. Jäkla tur att det bara kan bli bättre.

Warp

Ännu en vecka, ännu en helg. Vad tiden går fort, det börjar bli riktigt obehagligt. Var i hela friden tar tiden vägen? Har aldrig i hela mitt liv varit med om en sån warp speed. Ser att det ligger en strumpa på golvet, tänker att jag ska ta upp den, ska bara göra något annat först - och så plötsligt har det gått 3 dar innan jag väl plockar upp den där strumpan!! Jag menar, HALLÅ?!

Helgen var hur som helst lagom trevlig. Några öl med jobbet på fredagen, tittade på bröllopet på lördagen, var ute med ett par vänner och tog ett par drinkar på lördagkvällen och fikade sen med Annika mest hela söndagen. Så där mysig och lugn helg.

Lite tråkigt dock att vår TV har gått sönder. Eller digitalboxen, vad vet jag. Maria och jag har försökt on/off-knappen, vi har tryckt till kablarna och vi har försökt byta kanal. Nu kan inte vi mer om digitalboxar och vet inte vad vi ska göra. Hela fotbolls-VM går oss förbi, medan vi försöker urskilja ur snöstormarnas myrstack (jodå, nån procent bild finns kvar) vem som gör mål. Alla andra "manliga" sysslor i lägenheten som att borra och installera, har Marias pojkvän gjort åt oss. Men nu har de tagit en "paus med obestämd utgång", så jag kan nog inte be honom komma över och hjälpa oss med TV:n. Känns liksom inte rikigt rätt, om ni förstår vad jag menar.

Någon manlig/teknisk person som känner för att hälsa på? Billigt boende erbjudes, endast ett par enkla tjänster efterfrågas...

Bröstchock

Så nu har jag gjort det. Gjort bort mig ordentligt på jobbet. Kom in lite sent en dag, klockan var närmre 10. Ser att hela mitt team sitter i konferensrummet, uppenbarligen i ett möte som jag har missat. Sliter av mig handväskan och går in, ber om ursäkt och försöker smyga mig fram till en stol. Jag blir inte förvånad när alla tittar på mig och ler stort, jag har ju kommit försent. När jag så slår mig ner i en stol runt bordet så sträcker sig Claudia, en spansk kollega, fram och viskar "låt mig hjälpa dig Elle".

Det visar sig att när jag har slitit av handväskan så har jag också slitit upp en knapp i blusen. Blusen var redan lite för tajt som det var, jag har egentligen aldrig den på mig utan ett linne under eftersom den stramar över knapparna, men det var så varmt och fuktigt så jag hade skitit i det den dagen. Så den övre knappen var knäppt och den under bysten var knäppt - men den rakt över bysten var öppen och skjorttyget stretar ordentligt åt sidorna. Så jag har ett hål öppet i skjortan, med en decimeter i diameter, som visar BHn och hela klyftan från topp till botten...

Tur i oturen var att det bara var två män på mötet och den ena var helt upptagen i sin Power Point presentation. Den andra var nyanställd och rörde inte en muskel - så antingen såg han inte eller så var han gentleman nog att inte säga något. Men de 15 kvinnorna i salen skrattade gott hela dagen och en bra bit in på kvällen när vi gick ut för drinkar på stranden.

Ja ja... jag får väl bjuda på det.