Precis när jag skulle ladda upp mitt förra inlägg så bröt helvetet löst nere på torget. Jag flög upp och trodde att kriget hade kommit, men det visade sig vara ytterligare en demonstration. De ÄLSKAR verkligen sina demonstrationer här! Flera gånger idag har jag gått ut på balkongen för att kolla vad i hela friden som pågår – och varje gång har det visat sig vara konfettipatroner, megafoner, marscher eller, som det är nu, trumparad.
Motiven bakom demonstrationerna varierar naturligtvis, oftast förstår jag inte ens vad det är de vill. Häromdagen var det en massa utklädda människor i burar som bröt sig ut och låtsades slå ner andra människor klädda i läkarrockar. Det visade sig handla om de transsexuellas rättigheter till att inte behandlas som om de hade en sjukdom. Nu ser jag att alla trumpojkarna har lappar på ryggen där det står CO2 – NO. Så jag antar att det handlar om miljö.
Nu stödjer jag ju visserligen dessa kamper, men jag är inte van vid ett sådant högljutt och tydligt sätt att visa sitt missnöje. I Sverige har vi namninsamlingar och Facebook-grupper, kanske en organiserad parad som polisen har godkänt på en lämplig tidpunkt för att inte störa de boende. Vi kanske borde bli mer högljudda? Frågan är vem som får bäst resultat...?
lördag 31 oktober 2009
Härligt slö dag
Vilken dag jag har haft! Vaknade kl 13 av att sängen badade i solljus och en armé av småfolk (läs: dagisgrupp) stod och vrålade på gatan. Och ÄNDÅ bara struntade jag i det och somnade om. Då är man trött! Men jag tog mig upp i sittande ställning en halvtimme senare och där har jag sedan stannat hela dagen (med undantag för en sväng till pizzerian och två till toan). Min officiella status är idag: SLÖ
Inte för att det gör något, det är lördag och jag har inget inplanerat. Annika och Ulrika ha inte varit hemma på hela dagen och jag är lite bakis. Det första jag gjorde när jag vaknat var att dra på mig mjukisbyxor, dra ner på hörnet och köpa pizza, chockladkakor, nötblandning, bubbelvatten och coca cola zero. Sen har jag legat i soffan hela dagen och ätit onyttigheter, läst bloggar, plöjt Aftonbladet Klick, läst sportbladet (missade vad som hände när Lagerbäck slutade, var tvungen att uppdatera mig lite) och lyssnat på musik.
Dagens spellista har bestått av Nina Simone, Dusty Springfield, Otis Redding och R.L. Burnside – och jag tror måste säga att Otis vann. Vilken grabb!
Nu får jag snart ta och resa på mig. Tänkte gå med tjejerna på bio och se Millenium 2; Flickan som lekte med elden. Eller som den heter här: La chica que soñaba con una cerilla y un bidón de gasolina (Flickan som drömde om en tändsticka och en dunk bensin). Dessa spanjorer och deras översättningar...
Inte för att det gör något, det är lördag och jag har inget inplanerat. Annika och Ulrika ha inte varit hemma på hela dagen och jag är lite bakis. Det första jag gjorde när jag vaknat var att dra på mig mjukisbyxor, dra ner på hörnet och köpa pizza, chockladkakor, nötblandning, bubbelvatten och coca cola zero. Sen har jag legat i soffan hela dagen och ätit onyttigheter, läst bloggar, plöjt Aftonbladet Klick, läst sportbladet (missade vad som hände när Lagerbäck slutade, var tvungen att uppdatera mig lite) och lyssnat på musik.
Dagens spellista har bestått av Nina Simone, Dusty Springfield, Otis Redding och R.L. Burnside – och jag tror måste säga att Otis vann. Vilken grabb!
Nu får jag snart ta och resa på mig. Tänkte gå med tjejerna på bio och se Millenium 2; Flickan som lekte med elden. Eller som den heter här: La chica que soñaba con una cerilla y un bidón de gasolina (Flickan som drömde om en tändsticka och en dunk bensin). Dessa spanjorer och deras översättningar...
Halloween
Igår var en rolig kväll. Det började med Halloween-fest på jobbet. De dekorerade en yta med spök- och monstertema, och sen satte festen igång vid 18 (som råkade vara bredvid mitt skrivbord så det var lite svårt att avsluta mitt jobb). Vi drack cava och hade tävling i vem som kunde skapa den läskigaste pumpan på 20 min. Alla skar munnar och ögon så att pumpafrönen flög, vi satte på falska röda ögonglober och dränkte den i låtsasblod. Sen printade vi en stor bild på en kyrkogård och satte vår pumpa på den så att vi fick en miljö Och min grupp vann!! På måndag ska vi få vårt pris, jag hoppas på löneförhöjning men gissar på en pumpa eller nåt.
Sen åkte jag hem för att duscha av mig låtsasblodet och gick sen ut igen för att möta upp en vän från Handels som var i stan. Jag har inte sett Michael på 6 år, så det var verkligen skitkul att se honom igen! Jag var visserligen väldigt sen till vårt möte, jag var tydligen fullare än vad jag trodde efter vårt cavaintag på jobbet, så jag satte mig på fel metro på vägen hem och åkte 2 hållplatser innan jag upptäckte att jag var på åt fel håll...
Sen mötte vi också upp en dansk kollega Christian som hade en kompis som sökte någonstans att bo. Eftersom jag kommer att ha ett rum till uthyrning så ville jag träffa henne, Anne-Sofie, så att vi kunde se om vi klickade. Och det gjorde vi! Tror jag i alla fall, vi ska ses imorgon igen under lite nyktrare omständigheter och prata mer. Men jag har en bra magkänsla, hon är 31 år, grafisk designer, blivit arbetslös nyligen pga krisen och tänkte använda avgångsvederlaget för att plugga spanska i 3 månader för att sen backpacka i Guatemala. Så det är inte en permanent lösning, men det är definitivt en bra start!
Sen åkte jag hem för att duscha av mig låtsasblodet och gick sen ut igen för att möta upp en vän från Handels som var i stan. Jag har inte sett Michael på 6 år, så det var verkligen skitkul att se honom igen! Jag var visserligen väldigt sen till vårt möte, jag var tydligen fullare än vad jag trodde efter vårt cavaintag på jobbet, så jag satte mig på fel metro på vägen hem och åkte 2 hållplatser innan jag upptäckte att jag var på åt fel håll...
Sen mötte vi också upp en dansk kollega Christian som hade en kompis som sökte någonstans att bo. Eftersom jag kommer att ha ett rum till uthyrning så ville jag träffa henne, Anne-Sofie, så att vi kunde se om vi klickade. Och det gjorde vi! Tror jag i alla fall, vi ska ses imorgon igen under lite nyktrare omständigheter och prata mer. Men jag har en bra magkänsla, hon är 31 år, grafisk designer, blivit arbetslös nyligen pga krisen och tänkte använda avgångsvederlaget för att plugga spanska i 3 månader för att sen backpacka i Guatemala. Så det är inte en permanent lösning, men det är definitivt en bra start!
torsdag 29 oktober 2009
Skratta eller gråta?
Jag pendlar verkligen mellan känslolägen nuförtiden. Efter att ha gått omkring i en kokong av förutsägbarhet de senaste åren, har jag nu försatt mig i en sits där jag inte har kontroll. Jag kan påverka min situation åt det ena eller andra hållet – men jag kan inte garantera resultat.
Jag kan försöka hitta äkta vänner, men jag kan inte veta när det kommer hända. Risken är jag får tillbringa lång tid med att ”fråga om jag får följa med” utan att egentligen veta om man tränger sig på eller är ett välkommet inslag. Jag kan jobba hårt på att skaffa mig ett hem, inte en bostad utan ett riktigt hem. Men jag kan inte skynda på processen av ren viljekraft. Jag kan jobba hårt och långa dagar för att bli duktig på mitt jobb, men jag kan inte skydda mig från alla situationer där jag så uppenbarligen inte förstår, hur mycket jag än försöker. Jag är inte van vid att behöva fråga vad saker betyder 20 gånger om dagen.
Det är som ett par nya skor som ska gås in. När jag såg dem i affären var jag överlycklig över att ha hittat dem. Trots att det var dyra så är jag lyckligt lottad som ens fick tag på dem. Och nu ska jag gå in dem, de ska nötas och slitas och mjukas upp. De ska sakta men säkert formas efter mina fötter och bli bekväma. Ett par gånger om dagen är jag tårögd för de gör så ont, fötterna blöder och jag kan inte göra något åt det. Men sen kommer jag ihåg hur lycklig jag är över att i huvud taget ha dem på fötterna, och så skrattar jag. På det sättet pendlar jag fram och tillbaka mellan känslor och slutar dagarna utmattad.
Men så inser jag att skorna har blivit lite lite mjukare för varje dag sen jag kom hit och även om jag har långt kvar innan de passar lika bra som Göteborgsskorna, så kommer de att passa perfekt innan det här äventyret är över.
– Och så skrattar jag igen.
Jag kan försöka hitta äkta vänner, men jag kan inte veta när det kommer hända. Risken är jag får tillbringa lång tid med att ”fråga om jag får följa med” utan att egentligen veta om man tränger sig på eller är ett välkommet inslag. Jag kan jobba hårt på att skaffa mig ett hem, inte en bostad utan ett riktigt hem. Men jag kan inte skynda på processen av ren viljekraft. Jag kan jobba hårt och långa dagar för att bli duktig på mitt jobb, men jag kan inte skydda mig från alla situationer där jag så uppenbarligen inte förstår, hur mycket jag än försöker. Jag är inte van vid att behöva fråga vad saker betyder 20 gånger om dagen.
Det är som ett par nya skor som ska gås in. När jag såg dem i affären var jag överlycklig över att ha hittat dem. Trots att det var dyra så är jag lyckligt lottad som ens fick tag på dem. Och nu ska jag gå in dem, de ska nötas och slitas och mjukas upp. De ska sakta men säkert formas efter mina fötter och bli bekväma. Ett par gånger om dagen är jag tårögd för de gör så ont, fötterna blöder och jag kan inte göra något åt det. Men sen kommer jag ihåg hur lycklig jag är över att i huvud taget ha dem på fötterna, och så skrattar jag. På det sättet pendlar jag fram och tillbaka mellan känslor och slutar dagarna utmattad.
Men så inser jag att skorna har blivit lite lite mjukare för varje dag sen jag kom hit och även om jag har långt kvar innan de passar lika bra som Göteborgsskorna, så kommer de att passa perfekt innan det här äventyret är över.
– Och så skrattar jag igen.
tisdag 27 oktober 2009
Bäst jag gör rätt
Idag har jag får första gången presenterat resultaten för ”mitt land” på veckomötet. Mitt land är ju än så länge Danmark, jag måste bli bra på det först innan jag får Sverige och Norge. Och det gick bra! Jag hade ju visserligen övat in vad jag skulle säga utantill, som en apa, och när jag fick följdfrågor så hjälpte min buddy mig att svara. Men jag klarade det!
Jag har visserligen än så länge inte gjort mer än en del av hela processen som ska göras för ett land. Jag har lärt mig massor av verktyg (Pivot-tabeller i Excel, redigera HTML-kod i Dreamweaver och många många fler) men där finns fortfarande mycket kvar att lära. Än så länge får jag inte verkställa kampanjerna, det är tydligen mycket komplicerade diagram det handlar om och om man gör fel så går det inte att rätta till. Häromdagen så blev det fel med kampanjerna till Schweiz (tekniskt fel) och vi var tvungna att ringa och väcka den amerikanske teknikern i Boston så att hon kunde hjälpa oss. Men vill liksom inte vara den personen som tvingade upp folk på andra sidan Atlanten i onödan...
Jag har visserligen än så länge inte gjort mer än en del av hela processen som ska göras för ett land. Jag har lärt mig massor av verktyg (Pivot-tabeller i Excel, redigera HTML-kod i Dreamweaver och många många fler) men där finns fortfarande mycket kvar att lära. Än så länge får jag inte verkställa kampanjerna, det är tydligen mycket komplicerade diagram det handlar om och om man gör fel så går det inte att rätta till. Häromdagen så blev det fel med kampanjerna till Schweiz (tekniskt fel) och vi var tvungna att ringa och väcka den amerikanske teknikern i Boston så att hon kunde hjälpa oss. Men vill liksom inte vara den personen som tvingade upp folk på andra sidan Atlanten i onödan...
söndag 25 oktober 2009
Fredric och Göran är här!
Den här helgen har vi haft fint besök i form av Fredric och Göran. De har bott hos Annika, eftersom jag håller på att flytta. Vi har haft en jättetrevlig helg, med mycket god mat och skratt. Vi var ute och åt en helt fantastisk middag på fredagen och sen gick vi vidare till en bar för att ta en liten drink, eller två...
Jag var lite ledsen över att jag inte kunde hänga med dem på lördag dag, jag låg fullständigt nedbäddad med en sprängande huvudvärk. Tror att det är stressen som släpper (eller byggs på?), jag känner det som ett pärlband av små knutar längs hela nacklinjen. Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag håller på att byta liv. Men jag tog mig samman (läs. svalde massa huvudvärkstabletter) och hängde med ut på kvällen. Vi var och åt tapas och sen mötte vi upp några av Annikas kompisar för ett par drinkar. Jag orkade inte hänga med så länge, min huvudvärk kom tillbaka, men det var så skönt att ha kommit ut i alla fall. En mycket lyckad kväll!
Sen har jag tillbringat hela söndagen med att packa ihop den tillfälliga lägenheten, innan jag körde pojkarna till flygplatsen. Sen åkte jag hem till det som nu är mitt nya hem i två veckor; Annikas och Ulrikas lägenhet. Så nu sitter jag här i deras gästrum och skriver detta inlägg. Casa Fuchsfalk är verkligen inte dumt!
Fina pojkar!
Jag var lite ledsen över att jag inte kunde hänga med dem på lördag dag, jag låg fullständigt nedbäddad med en sprängande huvudvärk. Tror att det är stressen som släpper (eller byggs på?), jag känner det som ett pärlband av små knutar längs hela nacklinjen. Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag håller på att byta liv. Men jag tog mig samman (läs. svalde massa huvudvärkstabletter) och hängde med ut på kvällen. Vi var och åt tapas och sen mötte vi upp några av Annikas kompisar för ett par drinkar. Jag orkade inte hänga med så länge, min huvudvärk kom tillbaka, men det var så skönt att ha kommit ut i alla fall. En mycket lyckad kväll!
Sen har jag tillbringat hela söndagen med att packa ihop den tillfälliga lägenheten, innan jag körde pojkarna till flygplatsen. Sen åkte jag hem till det som nu är mitt nya hem i två veckor; Annikas och Ulrikas lägenhet. Så nu sitter jag här i deras gästrum och skriver detta inlägg. Casa Fuchsfalk är verkligen inte dumt!
Fina pojkar!onsdag 21 oktober 2009
Saker börjar falla på plats
Nu börjar det röra på sig. Jag har äntligen fått en telefon med ett spanskt nummer. Jag gick tillbaka till affären och vägrade gå därifrån utan min mobil. Det tog nästan 2 timmar, medan expediten mailade mina uppgifter till huvudkontoret där någon administratör skulle lägga in allt i systemet (manuellt) för att sedan aktivera telefonen och skicka tillbaka ett OK. Inte så high-tech, jag vet, men man måste ha tålamod i det här landet.
Sen så har jag lagt handpenning på en lägenhet. Det blev till slut ingen av de två som jag har beskrivit här innan, utan en jättefin lägenhet med två sovrum precis bredvid en saluhall. Den kostar 1000€ i månaden, så jag måste hitta en room mate, men det kan det vara värt. Träbjälkar i taket, möblerad med snygga möbler, två toaletter, stor garderob, fräscht kök, mm. Plus att den ligger nära en metrohållplats på gul linje, som tar mig direkt till jobbet.
Problemet är bara att jag inte få tillgång till lägenheten förrän den nionde november och jag blir utkastad ur min tillfälliga lägenhet den 25:e oktober. Så Annika och Ulrika har förbarmat sig över mig och låtit mig bo på deras soffa i två veckor. Det är verkligen så himla snällt av dem att låta mig bo hos dem, det hade blivit läskigt dyrt att bo på hotell i 2 veckor...
Sen pratade jag med flyttfirman och de gick med på att behålla alla mina grejer i förråd i ytterligare två veckor (kostnadsfritt!) Så den leveransen kommer också den nionde, det kommer att bli en stressig dag. Visserligen måste jag hitta någon att bo med så fort som möjligt, men det kan vara skönt om jag har de där veckorna i november för mig själv. Hinna packa upp, få i ordning möbler, hitta parkering i området, etc. Men för varje dag jag bor själv så kommer det att kosta multum. Ja ja... vad är en bal på slottet?!
Sen så har jag lagt handpenning på en lägenhet. Det blev till slut ingen av de två som jag har beskrivit här innan, utan en jättefin lägenhet med två sovrum precis bredvid en saluhall. Den kostar 1000€ i månaden, så jag måste hitta en room mate, men det kan det vara värt. Träbjälkar i taket, möblerad med snygga möbler, två toaletter, stor garderob, fräscht kök, mm. Plus att den ligger nära en metrohållplats på gul linje, som tar mig direkt till jobbet.
Problemet är bara att jag inte få tillgång till lägenheten förrän den nionde november och jag blir utkastad ur min tillfälliga lägenhet den 25:e oktober. Så Annika och Ulrika har förbarmat sig över mig och låtit mig bo på deras soffa i två veckor. Det är verkligen så himla snällt av dem att låta mig bo hos dem, det hade blivit läskigt dyrt att bo på hotell i 2 veckor...
Sen pratade jag med flyttfirman och de gick med på att behålla alla mina grejer i förråd i ytterligare två veckor (kostnadsfritt!) Så den leveransen kommer också den nionde, det kommer att bli en stressig dag. Visserligen måste jag hitta någon att bo med så fort som möjligt, men det kan vara skönt om jag har de där veckorna i november för mig själv. Hinna packa upp, få i ordning möbler, hitta parkering i området, etc. Men för varje dag jag bor själv så kommer det att kosta multum. Ja ja... vad är en bal på slottet?!
söndag 18 oktober 2009
En perfekt dag!
Cissi var nere och hälsade på i helgen och förgyllde tillvaron. Vi tog det ganska lugnt, gick ut och åt och slappade. Hon sov hos mig en natt och sen hos Annika resten av helgen. Annika tog också ledigt på fredagen så att de kunde umgås. Själv är jag lite för ny på mitt jobb för att be om ledigt känner jag.
Men på lördagen tog vi bilen och åkte ut på landet. Vi tog kuststräckan norrut och svängde inåt landet vid Girona. Vårt slutmål var en liten by som heter Besalú och som var grevskapets huvudstad för sådär 800 år sen. Den var alldeles fantastiskt pittoresk och härlig, med små smala gränder och kullerstensgator. Vi åt en fantastisk långlunch på byns torg (jag fick den godaste fisken jag ätit på länge) och sen traskade vi runt och tittade på gamla hus. Dessutom tog vi en guidad tur runt de gamla judiska kvarteren och fick förklarat för oss hur de levde på den tiden.
Det var en sån perfekt dag! Solen sken, goda vänner, vacker omgivning och ingen stress. Jag är verkligen glad att jag tog med bilen ner, så att jag kan göra såna här utflykter, även om det är lite problematiskt med parkering, försäkring och registreringsplåtar. Men det var värt det, när jag kan njuta av sådana dagar!
Cissi (och lite av Annika) mitt i maten
Romantiskt med vindlande passager
Inte direkt bilvänliga gångar
Otroligt vacker natur i Cataluña
Vår mycket entusiastiska guide
Men på lördagen tog vi bilen och åkte ut på landet. Vi tog kuststräckan norrut och svängde inåt landet vid Girona. Vårt slutmål var en liten by som heter Besalú och som var grevskapets huvudstad för sådär 800 år sen. Den var alldeles fantastiskt pittoresk och härlig, med små smala gränder och kullerstensgator. Vi åt en fantastisk långlunch på byns torg (jag fick den godaste fisken jag ätit på länge) och sen traskade vi runt och tittade på gamla hus. Dessutom tog vi en guidad tur runt de gamla judiska kvarteren och fick förklarat för oss hur de levde på den tiden.
Det var en sån perfekt dag! Solen sken, goda vänner, vacker omgivning och ingen stress. Jag är verkligen glad att jag tog med bilen ner, så att jag kan göra såna här utflykter, även om det är lite problematiskt med parkering, försäkring och registreringsplåtar. Men det var värt det, när jag kan njuta av sådana dagar!
Cissi (och lite av Annika) mitt i maten
Romantiskt med vindlande passager
Inte direkt bilvänliga gångar
Otroligt vacker natur i Cataluña
Vår mycket entusiastiska guidetisdag 13 oktober 2009
Coincidence?
Vad är det första jag ser när jag kommer ner? Att gatan jag bor på (Girona) byter namn till Mendez Nuñez några hus ner. Första lägenheten vi hade i Malaga hette Mendez Nuñez. Coincidence?
Vilket är det första obligatoriska möten jag måste gå till på jobbet? En genomgång av Sarbanes-Oxley Act, vilket var vad min, Hannas och Fredrics kandidatuppsats handlade om (och som jag hade hoppats slippa höra talas om någonsin igen för tråkigare ämne får man leta efter)
Det har inträffat en bunt sådana detaljer sedan jag kom ner. För obetydliga för att ens tas upp var för sig, men som tillsammans bildar en röd tråd av sammanträffanden
Om jag hade varit vidskeplig så hade jag nog funderat över detta. Men istället tänker jag att världen är bra liten - och så fortsätter jag traska runt på gatorna och leta efter tecken på att det är menat att jag ska vara här =)
Vilket är det första obligatoriska möten jag måste gå till på jobbet? En genomgång av Sarbanes-Oxley Act, vilket var vad min, Hannas och Fredrics kandidatuppsats handlade om (och som jag hade hoppats slippa höra talas om någonsin igen för tråkigare ämne får man leta efter)
Det har inträffat en bunt sådana detaljer sedan jag kom ner. För obetydliga för att ens tas upp var för sig, men som tillsammans bildar en röd tråd av sammanträffanden
Om jag hade varit vidskeplig så hade jag nog funderat över detta. Men istället tänker jag att världen är bra liten - och så fortsätter jag traska runt på gatorna och leta efter tecken på att det är menat att jag ska vara här =)
måndag 12 oktober 2009
Min första death metal spelning!
I helgen var Jessica här och vi hade en underbar helg! Hon kom i onsdags och åkte måndag morgon. I torsdags hade hon helt enkelt hoppat på ett tåg när jag var på jobbet och hamnat i Sitges, en by några mil utanför Barcelona. Det är ett underbar litet ställe vid kusten, med fantastiska stränder på sommaren. Känt för att vara ett gayparadis samt för sina filmfestivaler. Bra gjort Jessan!
På fredagskvällen var vi faktiskt på en death metal spelning, tro det eller ej. Thomas är ju på turné runt Europa och skulle spela i Barcelona den kvällen. Så Jessica och jag stod på gästlistan och fick komma in gratis. Det var som att vara på studiebesök, alla var klädda i svart och hade långt hår, tatueringar och dödskalletryck på tröjorna. Själv hade jag självklart klätt mig i svart linne och svarta boots, kvällen till ära. Sen fick vi gå backstage efter konserten och träffa hela bandet! Så jävla coolt. Nu är ju inte detta riktigt min musiksmak, men jag måste erkänna att jag fick lite gåshud när Thomas var uppe, han var faktiskt riktigt bra! När de andra banden spelade sen efteråt, så hängde vi ute på terassen med Thomas och basisten Tore och tog en öl – och det kom fram en massa människor som ville ha autografer och ta foton och jag vet inte allt. Så häftigt att se!!! Sen hjälpte vi banden att lasta turnébussen på gatan och så vinkade vi, tillsammans med massa fans, av dem när de rullade vidare mot Madrid vid 1 på natten. Det var faktiskt en sjuhelveteskväll!
Till saken hör också att grabbarna kom till Barcelona redan på torsdagskvällen. De stannade turnébussen utanför min lägenhet för att släppa av Thomas som skulle sova här för att passa på att umgås med Jessica. Vi hängde väl på gatan en halvtimme eller så och snackade innan bussen rullade vidare. Sen på lördagen, dagen efter konserten, så mötte jag gubben som har kvarterskrogen precis under min lägenhet (som jag självklart har blivit kompis med). Han hade sett bussen och oss stå och snacka med ett gäng svartklädda typer med långt hår alternativt långt skägg och piercingar. Så han bara undrade om det var en svensexa, med tanke att de var utklädda...
Tänk om bandet hade hört det! =)
I övrigt hade Jessica och jag en underbar helg. Vi softade hela lördagen, jag var tvungen att ge min förkylning en chans att släppa och köpte pizza och kollade på film på kvällen. På söndagen tog vi bilen och åkte runt stan för att kolla på sevärdheter, bl.a Sagrada Familia. Sen körde vi upp i bergen för att titta på utsikten från berget Tibidabo. Visserligen körde vi tokvilse bland byarna, men det gjorde bara det hela så mycket roligare! Vi hade verkligen en fantastisk helg och jag är så glad att hon kom.
Thomas tar i från tårna
Publiken var vild!
Groupie 1 och Groupie 2
Thomas och Tore fotas med fansen
Thomas var ganska nöjd med kvällen
När man går på toa backstage hittar man en öppnad kondomförpackning i vasken. Rock n'Roll!
Jessica framför Sagrada Familia
Uppe på bergets topp finns en kyrka. Uppe på kyrkans topp står Jesus. Vi klättrade hela vägen upp inuti Jesus för att se på utsikten...
Det var ganska läskigt att kliva ut på avsatsen runt Jesus huvud...
Det var HÖGT!!
Men nära solen!
På fredagskvällen var vi faktiskt på en death metal spelning, tro det eller ej. Thomas är ju på turné runt Europa och skulle spela i Barcelona den kvällen. Så Jessica och jag stod på gästlistan och fick komma in gratis. Det var som att vara på studiebesök, alla var klädda i svart och hade långt hår, tatueringar och dödskalletryck på tröjorna. Själv hade jag självklart klätt mig i svart linne och svarta boots, kvällen till ära. Sen fick vi gå backstage efter konserten och träffa hela bandet! Så jävla coolt. Nu är ju inte detta riktigt min musiksmak, men jag måste erkänna att jag fick lite gåshud när Thomas var uppe, han var faktiskt riktigt bra! När de andra banden spelade sen efteråt, så hängde vi ute på terassen med Thomas och basisten Tore och tog en öl – och det kom fram en massa människor som ville ha autografer och ta foton och jag vet inte allt. Så häftigt att se!!! Sen hjälpte vi banden att lasta turnébussen på gatan och så vinkade vi, tillsammans med massa fans, av dem när de rullade vidare mot Madrid vid 1 på natten. Det var faktiskt en sjuhelveteskväll!
Till saken hör också att grabbarna kom till Barcelona redan på torsdagskvällen. De stannade turnébussen utanför min lägenhet för att släppa av Thomas som skulle sova här för att passa på att umgås med Jessica. Vi hängde väl på gatan en halvtimme eller så och snackade innan bussen rullade vidare. Sen på lördagen, dagen efter konserten, så mötte jag gubben som har kvarterskrogen precis under min lägenhet (som jag självklart har blivit kompis med). Han hade sett bussen och oss stå och snacka med ett gäng svartklädda typer med långt hår alternativt långt skägg och piercingar. Så han bara undrade om det var en svensexa, med tanke att de var utklädda...
Tänk om bandet hade hört det! =)
I övrigt hade Jessica och jag en underbar helg. Vi softade hela lördagen, jag var tvungen att ge min förkylning en chans att släppa och köpte pizza och kollade på film på kvällen. På söndagen tog vi bilen och åkte runt stan för att kolla på sevärdheter, bl.a Sagrada Familia. Sen körde vi upp i bergen för att titta på utsikten från berget Tibidabo. Visserligen körde vi tokvilse bland byarna, men det gjorde bara det hela så mycket roligare! Vi hade verkligen en fantastisk helg och jag är så glad att hon kom.
Thomas tar i från tårna
Publiken var vild!
Groupie 1 och Groupie 2
Thomas och Tore fotas med fansen
Thomas var ganska nöjd med kvällen
När man går på toa backstage hittar man en öppnad kondomförpackning i vasken. Rock n'Roll!
Jessica framför Sagrada Familia
Uppe på bergets topp finns en kyrka. Uppe på kyrkans topp står Jesus. Vi klättrade hela vägen upp inuti Jesus för att se på utsikten...
Det var ganska läskigt att kliva ut på avsatsen runt Jesus huvud...
Det var HÖGT!!
Men nära solen!fredag 9 oktober 2009
Lägenhet
En sak som inte är löst än och som oroar mig lite är lägenhet. Till dags dato har jag varit på 15 lägenhetsvisningar och inte hittar rätt ännu. Som tur är, så är jag inte ensam. Som en del av hela Relocation Package som jag fick i kontraktet med VP, så har jag fått en kontaktperson på Barcelona Relocation Services som heter Mele. Hon ska, utifrån mina önskemål, hjälpa mig att hitta något. Hon bokar upp besök med mäklarna, 2-5 st per gång. Och sen behöver jag bara möta henne vid den första. Sen tar vi taxi runt hela stan för att ha en visning var 45:e minut. Och hon håller i alla villkor och allt sånt.
Mele är helt underbar, men hon har en tendens att skena iväg lite. Jag satte budget 600 € i hyra, med möjlighet att gå upp lite om det var en kick-ass lägenhet. Den billigaste vi har sett var på 700 € och den var en grotta. Jag slog huvudet i taket och jag är inte lång. Det enda fönstret vette rätt in i grannens gråa vägg. Hrmm... Så till hennes försvar så är allting mycket dyrare här, det är svårt att tillgodose mina krav. Fast jag har inte så höga krav; helst egen lägenhet, helst under 700 €, helst halvcentralt, helst fräscht badrum. Men det är svårt. Vi har sett en som låg på en fantastisk gata men som hade ett jätteäckligt badrum från 70-talet. Vi har sett säkert 5 st som har varit nyrenoverade (liknat hotellrum), men som varit tokdyra. En annan var tråkig och opersonlig men hade skälig standard, men det visade sig att motorn till hissen låg vägg i vägg med sovrummet (inte tystlåtet direkt). En låg mitt på den mest trafikerade gatan, kunde inte höra mig själv tänka.
Jag bad henne titta på lägenheter för två personer, så att jag kan hyra ut ett rum, men det är också svårt. För det första hyr jag omöblerat så jag måste hitta en hyresgäst som har egna möbler. För det andra så krävs det ganska mycket kontantinsats här, kanske 6-7 månader när man räknar samman alla delar. Så att lägga ut allt det själv för en lägenhet för två pers som kanske kostar 1100 € per månad, blir ganska mycket. Även om hyran per person sen blir skitbra. Åh jag är snurrig.
Jag har, hur som helst, lagt ”bud” på två lägenheter och väntar nu svar. Den ena är den enda som jag har sett där jag bara gick inte och sa ”I’m in love!” Det var MIN lägenhet, den var så fin och hade allt jag ville ha. Okej, badrumsgolvet var sunkigt, det var inte så centralt som vissa andra vi har sett, men när jag såg den här lägenheten kändejag mig hemma. Den var fräsch som fan med parkettgolv, balkong och öppen kökslösning, mm.Den hade 1 sovrum, 50 m2, kostade 850 € i månaden, krävde 7000 € i kontantinsats (varav 6000 € får jag tillbaka när jag flyttar) samt minst 3 årskontrakt. Då har jag inte räknat med den första månadshyran i förskott samt att jag måste själv köpa kyl, frys, tvättmaskin samt nya dörrlås – sånt ingår inte.
Den andra har 2 sovrum samt klädkammare, ligger centralt, är sliten så in i helvete (har inte ens telefonlina indragen så sånt måste man göra själv) med sneda fönster och dörrar och stengolv, men den har en viss charm. Det var inte så att jag ÄLSKADE den när jag såg den, så som den andra, men det var helt klart en värdig tvåa. Den är på 75 m2, kostar 1025 € i månaden, kräver 6400 € i kontantinsats (varav 5200 € får jag tillbaka när jag flyttar) och 1 års kontrakt minimum. Inte heller här ingår kyl, mm.
Så nu håller Mele på och ska förhandla för att se om vi kan få ner summorna, speciellt kontantinsatserna. Det är en hel vetenskap det där, men om jag kan omvandlat den delen av kontantinsatsen som kallas bankgaranti till s.k. deposit, så slipper jag iaf avgift varje kvartal. I det här landet måste man tydligen betala bankerna för att få ha sina pengar där, inte som i Sverige där det ska premieras att låta banken få tillgång till dina pengar. Visst får du ränta visserligen, men eftersom den är på noll komma fjärtfis så hjälper det inte mycket. Så håll tummarna för att de går med på att förhandla om pengarna!!!!
Jag ville ha ett äventyr? Jag fick det!
Mele är helt underbar, men hon har en tendens att skena iväg lite. Jag satte budget 600 € i hyra, med möjlighet att gå upp lite om det var en kick-ass lägenhet. Den billigaste vi har sett var på 700 € och den var en grotta. Jag slog huvudet i taket och jag är inte lång. Det enda fönstret vette rätt in i grannens gråa vägg. Hrmm... Så till hennes försvar så är allting mycket dyrare här, det är svårt att tillgodose mina krav. Fast jag har inte så höga krav; helst egen lägenhet, helst under 700 €, helst halvcentralt, helst fräscht badrum. Men det är svårt. Vi har sett en som låg på en fantastisk gata men som hade ett jätteäckligt badrum från 70-talet. Vi har sett säkert 5 st som har varit nyrenoverade (liknat hotellrum), men som varit tokdyra. En annan var tråkig och opersonlig men hade skälig standard, men det visade sig att motorn till hissen låg vägg i vägg med sovrummet (inte tystlåtet direkt). En låg mitt på den mest trafikerade gatan, kunde inte höra mig själv tänka.
Jag bad henne titta på lägenheter för två personer, så att jag kan hyra ut ett rum, men det är också svårt. För det första hyr jag omöblerat så jag måste hitta en hyresgäst som har egna möbler. För det andra så krävs det ganska mycket kontantinsats här, kanske 6-7 månader när man räknar samman alla delar. Så att lägga ut allt det själv för en lägenhet för två pers som kanske kostar 1100 € per månad, blir ganska mycket. Även om hyran per person sen blir skitbra. Åh jag är snurrig.
Jag har, hur som helst, lagt ”bud” på två lägenheter och väntar nu svar. Den ena är den enda som jag har sett där jag bara gick inte och sa ”I’m in love!” Det var MIN lägenhet, den var så fin och hade allt jag ville ha. Okej, badrumsgolvet var sunkigt, det var inte så centralt som vissa andra vi har sett, men när jag såg den här lägenheten kändejag mig hemma. Den var fräsch som fan med parkettgolv, balkong och öppen kökslösning, mm.Den hade 1 sovrum, 50 m2, kostade 850 € i månaden, krävde 7000 € i kontantinsats (varav 6000 € får jag tillbaka när jag flyttar) samt minst 3 årskontrakt. Då har jag inte räknat med den första månadshyran i förskott samt att jag måste själv köpa kyl, frys, tvättmaskin samt nya dörrlås – sånt ingår inte.
Den andra har 2 sovrum samt klädkammare, ligger centralt, är sliten så in i helvete (har inte ens telefonlina indragen så sånt måste man göra själv) med sneda fönster och dörrar och stengolv, men den har en viss charm. Det var inte så att jag ÄLSKADE den när jag såg den, så som den andra, men det var helt klart en värdig tvåa. Den är på 75 m2, kostar 1025 € i månaden, kräver 6400 € i kontantinsats (varav 5200 € får jag tillbaka när jag flyttar) och 1 års kontrakt minimum. Inte heller här ingår kyl, mm.
Så nu håller Mele på och ska förhandla för att se om vi kan få ner summorna, speciellt kontantinsatserna. Det är en hel vetenskap det där, men om jag kan omvandlat den delen av kontantinsatsen som kallas bankgaranti till s.k. deposit, så slipper jag iaf avgift varje kvartal. I det här landet måste man tydligen betala bankerna för att få ha sina pengar där, inte som i Sverige där det ska premieras att låta banken få tillgång till dina pengar. Visst får du ränta visserligen, men eftersom den är på noll komma fjärtfis så hjälper det inte mycket. Så håll tummarna för att de går med på att förhandla om pengarna!!!!
Jag ville ha ett äventyr? Jag fick det!
onsdag 7 oktober 2009
Trött
Jag är så trött. Kommer någon ihåg i somras när jag hade varit uppbokad i 11 helger i rad, festade med alla vänner som hade semester trots att jag inte hade det och började känna hur golvet gick i vågor? Well, that was nothing! Vi jobbar långa dagar och sen springer jag iväg till diverse ärenden som måste göras för att kunna bo här.
Skaffa NIE (spanskt personnummer): 3 timmars köande på polisstationen i 3 olika köer. Få en stämpel i en kö, gå till nästa.
Skaffa bankkonto: en veckas tjafsande med en ineffektiv banktant som aldrig hörde av sig innan jag hotade med att gå till konkurrenten. Då hörde hon av sig och sa att det gick bra att komma till kontoret och skriva under papprena.
Skaffa mobiltelefon: gå till Vodafones butik och köa i en timme för att få en säljare att visa dig vilken mobiltelefon som är gratis om du tecknar ett abonnemang. När du sedan beställer en Sony Ericsson, så finns den inte i lager utan måste beställas. De vill inte ringa dig och meddela när den har kommit eftersom du ”ett sånt där skumt nummer som börjar med 0046” (hallå?? Jobbar inte de i en mobilaffär, borde de verkligen vara rädda för internationella prefixer??). Du måste alltså ringa butiken varje dag och fråga ”har den kommit än?”Efter 4 dagar har den kommit. Du går dit, köar, får sedan reda på att du inte kan teckna ett abonnemang om du inte har NIE och bankkonto. Efter en vecka har du skaffat NIE och bankkonto, går tillbaka, köar, väntar medan de fyller i alla papper för hand i ett formulär.Sedan förklarar de att deras system verkar ligga nere och att de inte kan aktivera din telefon. Men kanske efter helgen? Hör av dig. Under tiden kan du inte ringa hem eller Annika eller angående lägenhetsvisningar eller nåt, för det kostar skjortan och femtio.
Skaffa lägenhet: det är ett helt blogginlägg i sig. Låt oss bara säga att jag börjar bli jäkligt nervös nu, det är exakt 14 dagar kvar tills jag står på gatan och kontantinsatserna är skyhöga.
Så jag går upp vid sju på morgonen efter att ha varit klarvaken vid ett antal tillfällen under natten (vaknar av grannars spolande? rädd för att försova mig så jag vaknar innan klockan? sover dåligt pga uppstressad? Vem vet?) Går till jobbet där jag försöker trycka in så mycket information i skallen så jag blir helt snurrig. Hela tiden nervös för att jag ska uppfattas som långsam eller trög. Samtidigt som jag försöker passa in i gänget och hänga med i det sociala. Kommer ifrån jobbet varje dag vid 18-19 fullständigt hjärndöd. Går raka vägen till lägenhetsvisningar och ärenden – kommer hem vid 20-21 varje dag. Borde laga mat, orkar inte, tar en macka. Borde ringa hem, höra av mig till folk, svara på mail, orkar inte, gör det imorgon. Borde sova hela helgen, går inte, jag har besök varje helg (vilket iofs enbart har visat sig vara trevligt och inte jobbigt när man väl är där. Det är väl mest känslan av att ”shit tänk om jag inte orkar göra nåt i helgen, tänk vilken tråkig helg min gäst kommer att få”) Har nu gått och blivit skitförkyld (surprise) till råga på allt, håller på och hostar sönder mig själv.
Gud vad jag längtar till att de första månaderna ska ha gått, så att jag har kommit på plats lite.
Vardagsrutin? Underskattat!
Kön till polisstationen för att få mitt NIE. Kön forsätter långt utanför fotot...
Skaffa NIE (spanskt personnummer): 3 timmars köande på polisstationen i 3 olika köer. Få en stämpel i en kö, gå till nästa.
Skaffa bankkonto: en veckas tjafsande med en ineffektiv banktant som aldrig hörde av sig innan jag hotade med att gå till konkurrenten. Då hörde hon av sig och sa att det gick bra att komma till kontoret och skriva under papprena.
Skaffa mobiltelefon: gå till Vodafones butik och köa i en timme för att få en säljare att visa dig vilken mobiltelefon som är gratis om du tecknar ett abonnemang. När du sedan beställer en Sony Ericsson, så finns den inte i lager utan måste beställas. De vill inte ringa dig och meddela när den har kommit eftersom du ”ett sånt där skumt nummer som börjar med 0046” (hallå?? Jobbar inte de i en mobilaffär, borde de verkligen vara rädda för internationella prefixer??). Du måste alltså ringa butiken varje dag och fråga ”har den kommit än?”Efter 4 dagar har den kommit. Du går dit, köar, får sedan reda på att du inte kan teckna ett abonnemang om du inte har NIE och bankkonto. Efter en vecka har du skaffat NIE och bankkonto, går tillbaka, köar, väntar medan de fyller i alla papper för hand i ett formulär.Sedan förklarar de att deras system verkar ligga nere och att de inte kan aktivera din telefon. Men kanske efter helgen? Hör av dig. Under tiden kan du inte ringa hem eller Annika eller angående lägenhetsvisningar eller nåt, för det kostar skjortan och femtio.
Skaffa lägenhet: det är ett helt blogginlägg i sig. Låt oss bara säga att jag börjar bli jäkligt nervös nu, det är exakt 14 dagar kvar tills jag står på gatan och kontantinsatserna är skyhöga.
Så jag går upp vid sju på morgonen efter att ha varit klarvaken vid ett antal tillfällen under natten (vaknar av grannars spolande? rädd för att försova mig så jag vaknar innan klockan? sover dåligt pga uppstressad? Vem vet?) Går till jobbet där jag försöker trycka in så mycket information i skallen så jag blir helt snurrig. Hela tiden nervös för att jag ska uppfattas som långsam eller trög. Samtidigt som jag försöker passa in i gänget och hänga med i det sociala. Kommer ifrån jobbet varje dag vid 18-19 fullständigt hjärndöd. Går raka vägen till lägenhetsvisningar och ärenden – kommer hem vid 20-21 varje dag. Borde laga mat, orkar inte, tar en macka. Borde ringa hem, höra av mig till folk, svara på mail, orkar inte, gör det imorgon. Borde sova hela helgen, går inte, jag har besök varje helg (vilket iofs enbart har visat sig vara trevligt och inte jobbigt när man väl är där. Det är väl mest känslan av att ”shit tänk om jag inte orkar göra nåt i helgen, tänk vilken tråkig helg min gäst kommer att få”) Har nu gått och blivit skitförkyld (surprise) till råga på allt, håller på och hostar sönder mig själv.
Gud vad jag längtar till att de första månaderna ska ha gått, så att jag har kommit på plats lite.
Vardagsrutin? Underskattat!
Kön till polisstationen för att få mitt NIE. Kön forsätter långt utanför fotot...tisdag 6 oktober 2009
VistaPrint
Nu när jag har börjat få lite koll på vad VistaPrint gör och vad jag ska göra så tänkte jag förklara i stora drag. VP säljer alltså specialanpassade trycksaker till konsumenter och företag (ofta lite mindre). Trycksakerna kan vara allt ifrån visitkort, inbjudningskort, julkort till T-shirtar, canvas-dukar, banderoller och kalendrar. Allting som kunden vill ha printat med sitt eget motiv på.
Sen är allting automatiserat. Kunden går själv in på hemsidan och skapar sig egen design på tex. julkorten. Man laddar upp foton, väljer färger och typsmit, mm. Och eftersom allting är så automatiserat och endast via nätet (finns inga fysiska butiker), så kan de samordna all produktion worldwide och därför hålla ner kostnaderna. Så att det inte blir pissdyrt för kunden eftersom det inte finns någon designer, ingen säljare som ska skicka offert, ingen projektledare som tar emot specialanpassningsbeställningar, etc. So far so good.
Det amerikanska kontoret ligger i Boston, det europeiska i Barcelona och huvudkontoret i Paris. Sen finns det call center på Jamaica och i Tunisien, IT på Bermudas, produktion i Kanada och i Holland (och en massa till, bl.a. i Asien som jag inte kommer ihåg nu). Kontoret i Barcelona öppnade för 2-3 år sen och växer i hiskelig fart. De är nu nästan 150 pers från många olika länder och medelåldern är 30,4 år!!
Det finns två marknadsföringsgrupper i Barcelona; Acquisition som ska hitta nya kunder (sökord på Google, samarbeten med Ebay, mm) samt Retention ska försöka behålla de gamla (specialanpassa rabatterbjudande efter vad man tror att kunden behöver, beroende på demografi, tidigare köp, mm). Jag tillhör Retention och vi är cirka 10 pers. Sen tillkommer Analytics som ska mäta effekter av alla kampanjer och kunna urskilja online consumer behaviour rent kvantitativt. Sen finns det Product team som sköter produktutveckling, Creative team som designar, m.fl.
Idag finns det ingen som sköter Retention Scandinavia utan de andra hjälps åt med de länderna. Jag ska börja med att avlasta Nederländerna, till jag känner att jag förstår alla verktyg. Sen ska jag få börja med Danmark på riktigt. När det går bra, ska jag få Sverige och Norge också. Tanken är att jag ska vara igång och vara ansvarig för hela min region om 2 månader(!!!!)
Jag har fått en s.k. buddy som heter Ester och är ansvarig för Nederländerna. Hon sitter bredvid mig och är jättetrevlig och superduktig. Jag försöker hänga med så gott jag kan men hon är verkligen kunnig och smart, och har jobbat i 2 år på VP, så jag undrar om jag någonsin kommer att hinna ifatt. Sen är min närmsta chef en svensk tjej som heter Sandra och är supertrevlig. Alla är snälla och hjälpsamma, men alla är också så extremt duktiga och ambitiösa och begåvade. Det är verkligen sporrande att få arbeta med dem! Men ganska läskigt också.
Företaget verkar grymt! Vi får typ allt vi pekar på, jag råkade nämna att jag hade svårt att hitta saker på mitt amerikanska tangentbord (de har ju t.ex. inte ens €-symbol på sin) och vips så hade de köpt in ett svenskt tangentbord till mig. Kaffe i 20 olika former (måste ju hålla alla nöjda, från amerikaner till italienare), alla läsk-, juice- och vattendrycker man kan tänka sig. Bara ta så mycket du vill ha. Frukostbuffé varje fredag med chockladcroissanter, exotiska frukter och massa olika baguetter. AW på kontoret varje fredag med gratis tapas, öl, vin, cava, mm. Så mycket du vill ha. Lunchkuponger, metrokort, rabattkort på gym mm, liv-, tand- och sjukdomsförsäkring, etc, etc. Helt sjukt! Du kommer och går som du vill, inga stämpelklockor, ingen dress code.
Men vad jag också har märkt att alla jobbar jäkligt hårt, det är en samling högpresterande akademiker med hög ansvarskänsla. Det handlar nog inte om 40-timmars veckor, börjar jag misstänka...
Jag är så tacksam över att ha fått den här chansen.
Sen är allting automatiserat. Kunden går själv in på hemsidan och skapar sig egen design på tex. julkorten. Man laddar upp foton, väljer färger och typsmit, mm. Och eftersom allting är så automatiserat och endast via nätet (finns inga fysiska butiker), så kan de samordna all produktion worldwide och därför hålla ner kostnaderna. Så att det inte blir pissdyrt för kunden eftersom det inte finns någon designer, ingen säljare som ska skicka offert, ingen projektledare som tar emot specialanpassningsbeställningar, etc. So far so good.
Det amerikanska kontoret ligger i Boston, det europeiska i Barcelona och huvudkontoret i Paris. Sen finns det call center på Jamaica och i Tunisien, IT på Bermudas, produktion i Kanada och i Holland (och en massa till, bl.a. i Asien som jag inte kommer ihåg nu). Kontoret i Barcelona öppnade för 2-3 år sen och växer i hiskelig fart. De är nu nästan 150 pers från många olika länder och medelåldern är 30,4 år!!
Det finns två marknadsföringsgrupper i Barcelona; Acquisition som ska hitta nya kunder (sökord på Google, samarbeten med Ebay, mm) samt Retention ska försöka behålla de gamla (specialanpassa rabatterbjudande efter vad man tror att kunden behöver, beroende på demografi, tidigare köp, mm). Jag tillhör Retention och vi är cirka 10 pers. Sen tillkommer Analytics som ska mäta effekter av alla kampanjer och kunna urskilja online consumer behaviour rent kvantitativt. Sen finns det Product team som sköter produktutveckling, Creative team som designar, m.fl.
Idag finns det ingen som sköter Retention Scandinavia utan de andra hjälps åt med de länderna. Jag ska börja med att avlasta Nederländerna, till jag känner att jag förstår alla verktyg. Sen ska jag få börja med Danmark på riktigt. När det går bra, ska jag få Sverige och Norge också. Tanken är att jag ska vara igång och vara ansvarig för hela min region om 2 månader(!!!!)
Jag har fått en s.k. buddy som heter Ester och är ansvarig för Nederländerna. Hon sitter bredvid mig och är jättetrevlig och superduktig. Jag försöker hänga med så gott jag kan men hon är verkligen kunnig och smart, och har jobbat i 2 år på VP, så jag undrar om jag någonsin kommer att hinna ifatt. Sen är min närmsta chef en svensk tjej som heter Sandra och är supertrevlig. Alla är snälla och hjälpsamma, men alla är också så extremt duktiga och ambitiösa och begåvade. Det är verkligen sporrande att få arbeta med dem! Men ganska läskigt också.
Företaget verkar grymt! Vi får typ allt vi pekar på, jag råkade nämna att jag hade svårt att hitta saker på mitt amerikanska tangentbord (de har ju t.ex. inte ens €-symbol på sin) och vips så hade de köpt in ett svenskt tangentbord till mig. Kaffe i 20 olika former (måste ju hålla alla nöjda, från amerikaner till italienare), alla läsk-, juice- och vattendrycker man kan tänka sig. Bara ta så mycket du vill ha. Frukostbuffé varje fredag med chockladcroissanter, exotiska frukter och massa olika baguetter. AW på kontoret varje fredag med gratis tapas, öl, vin, cava, mm. Så mycket du vill ha. Lunchkuponger, metrokort, rabattkort på gym mm, liv-, tand- och sjukdomsförsäkring, etc, etc. Helt sjukt! Du kommer och går som du vill, inga stämpelklockor, ingen dress code.
Men vad jag också har märkt att alla jobbar jäkligt hårt, det är en samling högpresterande akademiker med hög ansvarskänsla. Det handlar nog inte om 40-timmars veckor, börjar jag misstänka...
Jag är så tacksam över att ha fått den här chansen.
måndag 5 oktober 2009
Tessan på besök
Den andra helgen i Fina Lägenheten förgylldes av celebert besök från Moskva. Tessan hade ett par dagar att döda emellan två Moskva-rundor, så istället för att åka hem så kom hon hit. Och det är jag mycket tacksam för! Vi hade jättemysigt! Åt som gudinnor och hade en nästan zen-liknande helg, där vi satt och läste varsin bok i varsitt hörn i soffan och hade blues på i bakgrunden. Till saken hör att både hon och jag var helt slut. Min hjärna hade gått på högvarv och jag kände mig som en urvriden trasa. Och Tessan var helt slutkörd hon också. Så vi tillbringade faktiskt större delen av helgen med att ta det lugnt. Hon anlände sen torsdag och gick och shoppade när jag jobbade på fredagen, sen tog vi bara resten av helgen som den kom.
På lördagen gick vi och shoppade och sen fixade vi världens godaste plockbord till kvällen. Tessan stekte vitlöksfrästa grönsaker. Till det hade vi avocado, getost, manchego-ost, lufttorkad spansk korv, persikor, mörk chocklad, bröd och en flaska cava. SÅÅÅÅÅÅÅ gott! Tyvärr så gjorde denna goda mat att vi somnade och tappade bort tiden totalt, så vi kom jättesent till Annikas födelsedagsfirande. Men vi hann iaf dit! Det var så himla kul att träffa några av Annikas vänner, de verkar verkligen jättetrevliga! Jag hoppas att jag också kan lära känna dem med tiden.
Sedan lärde vi oss en värdefull läxa på söndagen. I Spanien är man ute mycket senare än i Sverige så du dricker liksom aktivt fram till kl 5. I Spanien är drinkarna mycket starkare än i Sverige där man mäter en 4a eller en 6a med mätglas. Här har du 3-5 cm kvar i glaset för att hälla på din cola, efter att rom och is är i. I Spanien är allting mycket billigare, så du häller i dig dessa starka drinkar utan att riktigt bry dig om att det skulle kosta mycket.
Slutsats?
I Spanien är baksmällorna mycket mycket jävligare än i Sverige.
Sen försov sig Tessan på måndagen, hon behövde åka kl 6 för att hinna med sitt flyg. Vi vaknade kl 6 av att taxin som vi beställt står och ringer på porttelefonen... Vi fick be honom vänta medan hon gick upp och gjorde sig i ordning och packade. Men jag har inte hört av Tessan sen hon åkte så jag antar att hon kom med flyget!
Tessan framför butiken Happy Pills (som hon inte handlade på)
Världens godaste mat!
På lördagen gick vi och shoppade och sen fixade vi världens godaste plockbord till kvällen. Tessan stekte vitlöksfrästa grönsaker. Till det hade vi avocado, getost, manchego-ost, lufttorkad spansk korv, persikor, mörk chocklad, bröd och en flaska cava. SÅÅÅÅÅÅÅ gott! Tyvärr så gjorde denna goda mat att vi somnade och tappade bort tiden totalt, så vi kom jättesent till Annikas födelsedagsfirande. Men vi hann iaf dit! Det var så himla kul att träffa några av Annikas vänner, de verkar verkligen jättetrevliga! Jag hoppas att jag också kan lära känna dem med tiden.
Sedan lärde vi oss en värdefull läxa på söndagen. I Spanien är man ute mycket senare än i Sverige så du dricker liksom aktivt fram till kl 5. I Spanien är drinkarna mycket starkare än i Sverige där man mäter en 4a eller en 6a med mätglas. Här har du 3-5 cm kvar i glaset för att hälla på din cola, efter att rom och is är i. I Spanien är allting mycket billigare, så du häller i dig dessa starka drinkar utan att riktigt bry dig om att det skulle kosta mycket.
Slutsats?
I Spanien är baksmällorna mycket mycket jävligare än i Sverige.
Sen försov sig Tessan på måndagen, hon behövde åka kl 6 för att hinna med sitt flyg. Vi vaknade kl 6 av att taxin som vi beställt står och ringer på porttelefonen... Vi fick be honom vänta medan hon gick upp och gjorde sig i ordning och packade. Men jag har inte hört av Tessan sen hon åkte så jag antar att hon kom med flyget!
Tessan framför butiken Happy Pills (som hon inte handlade på)
Världens godaste mat!torsdag 1 oktober 2009
Första veckan
Första veckan på mitt nya jobb är över och jag har en blandad känsla. Det har varit både roligt och skrämmande om vartannat. Första dagen var ju lugn, men andra dagen började med ett veckomöte med min grupp (där en person joinade via videokonferens från Holland). Det var på grekiska!!!! Eller, det kändes så iaf. Jag hade bestämt mig för att ta kommandot med en gång, att vara lyssnande och iakttagande men ändå inte vara rädd för att ställa frågor. Jag boostade mig själv innan jag gick in och sa till mig själv att jag verkligen skulle fråga när det var något jag inte förstod.
HALLÅ?!?!?!
Jag hann inte ens skriva ner mina frågor, så mycket var det! ”Well as you can see in the chart, the CR and the AOV have gone up considerably in the last week but it’s consistent with the YoY growth so we’re not surprised. As long as the sessions are constant there’s much room for improvement. Please keep in mind that we’re pushing the congrats and dream sale creatives for the model drop next week, so don’t forget to keep track of your controls everyone!”
Ehh… Det var inte riktigt läge att räcka upp handen och saga “Excuse me, but I don’t understand, could you please explain every single word you just said…?”
Jesus jag känner mig dum. Eller kanske inte dum, snarare som en person som har tillbringat hela livet med träslöjd för 4:e klassare och sen förväntas bygga Öresundsbron. Skulle ni vilja gå på min bro?!?!?!?! Inte jag heller... Men alla är jättetrevliga och alla säger till mig att det kommer, det kommer. Så jag antar att jag tar det lugnt. Men jag fattar verkligen INGENTING!
Ute med mitt nya team för en torsdagsöl
När Happy Hour med 1€ per öl tar slut om 2 min så gör man så här i Spanien; alla beställer 4 var. When in Rome...
HALLÅ?!?!?!
Jag hann inte ens skriva ner mina frågor, så mycket var det! ”Well as you can see in the chart, the CR and the AOV have gone up considerably in the last week but it’s consistent with the YoY growth so we’re not surprised. As long as the sessions are constant there’s much room for improvement. Please keep in mind that we’re pushing the congrats and dream sale creatives for the model drop next week, so don’t forget to keep track of your controls everyone!”
Ehh… Det var inte riktigt läge att räcka upp handen och saga “Excuse me, but I don’t understand, could you please explain every single word you just said…?”
Jesus jag känner mig dum. Eller kanske inte dum, snarare som en person som har tillbringat hela livet med träslöjd för 4:e klassare och sen förväntas bygga Öresundsbron. Skulle ni vilja gå på min bro?!?!?!?! Inte jag heller... Men alla är jättetrevliga och alla säger till mig att det kommer, det kommer. Så jag antar att jag tar det lugnt. Men jag fattar verkligen INGENTING!
Ute med mitt nya team för en torsdagsöl
När Happy Hour med 1€ per öl tar slut om 2 min så gör man så här i Spanien; alla beställer 4 var. When in Rome...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)