Virus!

Då har det hänt. Jag satt hemma och jobbade i söndags och plötsligt så brakar det till i datorn utav bara helvete. 5 virus, 7 trojaner, några worms, ett par spyware och lite annat som jag inte förstår vad det är men som virusprogrammet skriker "High Level Danger!" om.

Så nu blir det inga bilder på ett tag, för jag kan inte koppla in något i datorn. Den verkar fungera hyfsat, så länge virusprogrammet får ligga och tugga. Men jag vågar inte koppla in kameran, extern hårddisk eller något - och inte heller vågar jag logga in på banken för att betala räkningar eller göra något som kräver avancerade lösenord. Då blir jag väl av med hela mitt liv...

Så nu sitter jag på jobbet och skriver det här, men med tanke på att klockan är över 21 så vill jag hem. Det här är helt enkelt mitt sätt att berätta att jag inte kommer att skriva lika mycket på ett tag (inte för att jag skrev särskilt ofta innan...)

Så om någon känner en trevlig IT-guru som bor i Bcn och som känner för att jobba lite gratis... hör av er!

Chilla och bada!

Ytterligare en helg har kommit och gått. Ytterligare en helg med sol, bad och vänner. Jag kan vänja mig vid det här!

På jobbet har de något som de kallar Summer Hours på fredagar under juli och augusti. Det innebär att om man kommer in kl 8 till kontoret och äter lunch vid skrivbordet medan man jobbar så får man gå kl 3. Visserligen är det ett skämt om man hade följt svenska regler, om jag kommer in tidigare och jobbar in lunchen så ska jag automatiskt få de timmarna tillgodoräknade. Men i ett amerikanskt företag så räknas det som en fantastisk förmån.

Hur som helst så kan vi gå tidigare på fredagar. Och varje fredag så går vi ner till stranden och spelar beach volley, solar och badar, sitter på chiringuitos och dricker vattnig öl, eller något liknande.

Några av kollegorna på chiringuiton

Elise och jag sitter och funderar på om vi ska spela beach volley eller om vi ska ta en öl till

På lördagen samlades vi några stycken hemma hos en kollega som har en pool i trädgården. Mellan pooldoppen hängde vi på hans balkong och drack öl och sangria. Inte så dumt sätt att tillbringa en lördagseftermiddag!

Vår underbara värd Hernando som har råd med en sådan fabulous lägenhet!

VM-final

Ingen kunde ana att Spanien skulle komma till final. Inte spanjorerna, inte journalisterna, inte jag. Alla sa att de skulle antagligen förlora mot Tyskland men att de skulle vara stolta över att ha kommit så långt. Sen när de vann mot Tyskland, så jublade alla över det mest magiska lag i världen, men ingen hade några höga förhoppningar inför finalen. Så när de vann VM-finalen, så grät folk öppet på gatorna. Alla tutade, dansade, skrek och grät. Från balkonger, takterasser, barer och torg - det var verkligen en magisk kväll.


Vi hade samlats ett gäng hemma hos min kollega Bernardo och hans fru Quinn. De drog ut deras stora TV på deras takterass och satte upp stolar. Det var en sådan där fantastisk kväll som man kommer att komma ihåg för alltid. När Iniesta gjorde mål hörde jag hur folk skrek över hela stan medan fyrverkerierna sprakade.

Ser ni röda tröjor på fler takterasser?

Efter matchen var vi ju bara tvungna att gå ner till centrum för att fira, trots att det var söndag och vi skulle jobba dagen efter. Och som ni kan se, så var det en magisk kväll...

VM-sommar i Barcelona

Vet ni hur mitt liv ser ut nu förtiden? Det är en enda lång orgie i sol, strand och fotbolls-VM. Spanjorerna är lika fotbollstokiga som övriga länder, om inte värre. Fotboll är deras religion och de har aldrig ens kommit till semifinal i fotbolls-VM förut. Dessutom, som om inte detta vore nog, så arbetar jag på ett företag där cirka 25 länder finns representerade. Så alla hejar ju inte på Spanien, utan det är fullbordskrig i konferensrummet där storbils-TV:n visar matcherna.

För mig som svensk så är det ju inte lika viktigt, tyvärr. Sverige är ju inte med i VM och vi har våra älskade danska grannar att tacka för det - ett faktum som jag påminner Christian och övriga danskar om hela tiden.

Så när som helst det är match på TV så går vi till någon bar, oftast på stranden, för att titta på den. Vi tittar på TV:n hungrigt och ivrigt om det är Spanien, Tyskland, England eller något annat land som många på jobbet kommer ifrån. Vi tittar mer ner i sangriaglaset om det är Ghana, Uruguay, Sydkorea eller något land som vi inte har någon koppling till. Men oavsett land, så skriker vi saker som "Ut med domaren" eller "Använd vänsterkanten". Inte för att någon av oss egentligen vet vad vi talar om, men det är kul att vara engagerad när alla andra är det.

En typisk kväll efter jobbet på den närmaste chiringuiton (strandbaren).

De dagar då det inte är match så spelar vi beach volley. Maria och jag har kommit över ett nät, en present från några besökande vänner till henne som inte hade plats i väskan på vägen hem. Så jag plockar med mig nätet till jobbet i tid och otid för att kunna spela så fort vi slutar. Eftersom det är på tok för varmt att spela före kl 17-18 och vi arbetar inte ens 5 min från stranden, så blir det perfekt att trilla ner där efter jobbet. De som vill spela spelar, och de som inte vill de dricker öl eller sangria. Dag efter dag, vecka efter vecka.

Livet kunde vara värre.

Shopping för ökensommar

Helgen var precis så härlig som den kan vara när sommaren är här. På lördagen gav jag iväg på en hysterisk shoppingrunda. Sommarrean hade börjat och jag hade laddat för att slåss och trängas med en miljon människor i provhyttorna. Det är tyvärr nödvändigt, för nu när det är så varmt att man svettas som ett sprinklersystem dygnet runt så måste garderoben utökas med tunna kläder. Svenska sommarkläder räcker tvärr inte, inte ens ballerinaskor funkar. Fötterna svullnar upp 2 storlekar och blåsorna är lika frekventa som sugmärkena på innanlåren. Jag hittade linnebyxor, piratbyxor, oversize T-shirtar i tunt material och sandaler - tack gode gud...

Och jag hann faktiskt möta Sarah för lunch innan hon åkte tillbaka till Boston! Sarah och jag träffades i Bryssel för en 2-3 år sen när vi råkade vara där samtidigt för en Dave Matthews konsert. Det visade sig att hennes bror Matt, som bodde i Göteborg, kände Erik (eller om det var Costa) via någons väns vän, eller något sånt. Det slutade med att vi 5 tog in på samma hotell och hade en helt underbar långhelg i Bryssel, fullständigt spontant och oväntat. Efter det har vi haft någon sporadisk kontakt på Facebook, men inte mycket. Nu var hon hur som helst i Spanien på semester med sina föräldrar och vi hade en mysig shoppinglunch på Hard Rock Cafe.

Promotion!!!

Jag har blivit befordrad!! Det var den lilla hemlisen som jag inte kunde berätta sist eftersom det inte var officiellt ännu. Alla på min avdelning hade inte haft sina utvecklingssamtal än så jag fick inte prata om det, även om ingen av mina 2,5 läsare till den här bloggen känner mina kollegor...

Var sjätte månad har Vistaprint sin Review Cycle. vilket innebär att du måste skriva omdömen om dig själv, din chef, ett urval av dina kollegor och dina "underställda" (vad heter Direct Reports på svenska? Alltså de som har dig till chef? Inte för att jag har några...) De har ett antal nyckelord som samarbete, utveckling, etc och man ska ge omdömen (1-5 i betyg samt kommentar med exempel från verkliga livet) kring varje nyckelord. De är ett helvetesarbete, det tar många många timmar att skriva allting och man måste ge exempel kring varje åsikt. Men när det är över så skriver din chef ihop alla kommentarer till en sammanfattning, på ett sätt så att du inte ska kunna gissa vem som har skrivit vad, och sen får du denna mångsidiga domesdagsrapport på ditt utvecklingssamtal.

Hur som helst, jag var riktigt nervös inför min. Jag var helt övertygad om att alla mina dåliga sidor skulle komma tillbaka och bita mig i baken, på det mest förnedrande tänkbara sättet. Men jag var orolig helt i onödan. Sandra, min chef, sa de mest fantastiska saker. Jag var helt generad. Jag har tydligen fått nåt av det högsta betyg på företaget bland de på min nivå och de högre cheferna hade också gett mig mycket positiva betyg.

Så nu är jag Marketing Representative, vad det nu betyder. Själva titeln och löneförhöjningen (vilken inte var så hög som jag hade hoppats på) betyder egentligen ingenting. Det som betyder något för mig är att jag fick bekräftelse på att mitt hårda arbete duger. Att jag inte slängde bort min karriär när jag tog ett sådant drastiskt steg "nedåt" och acceperade ett jobb på en lägre nivå än där jag var innan. Även om jag inser vilken fantastisk chans det här jobbet är, att få jobba med det senaste inom online marketing, så hade det känts surt om mitt bästa inte hade varit bra nog för att kunna klättra. Men nu kan jag slappna av lite, nu vet jag att jag uppskattas och att de inte ångrar att de satsade på mig, trots min ringa erfarenhet. Och det betyder väldigt väldigt mycket.

Dessa svettiga dagar

Efter förra veckans PMS så är jag nu mig själv igen. Jag har underbart roliga nyheter att berätta, men det får vänta ett litet tag. Är fortfarande en hemlis =)

Fredric och Göran var här i helgen och hängde. Vi tog bilen och åkte upp kusten till en sandstrand med turkost vatten på lördagen. Sen på söndagen hängde vi på stranden här i stan för att sen gå på gay-parad. Färger, färger, färger - det är så vackert med regnbågsfester. Lägg sedan till en ljuvlig sommareftermiddag, fontäner, belysning, DJ på scenen och många tusen söta pojkar - mycket vackrare blir det inte!

I övrigt är det nu så varmt och fuktigt att man knappt kan röra sig. På dagen på jobbet är det lugnt men på kvällen när man ska sova och man är helt klibbig - det är mindre kul. Och värre ska det bli, det här är tydligen bara början. Fast jag ska inte klaga - jag bor ju faktiskt vid medelhavet!!!

Inte så illa pinkat.

Dessa dåliga dagar

Fy vilken dålig dag. Har känt mig tjock, ful, tråkig och ensam. Jobbade ihjäl mig för en presentation hela dagen, med hjärtat i halsgropen och paniken flåsande i nacken. Hann på minuten bli färdig, bara för att inse på mötet att jag missuppfattat uppgiften så jag fick dålig review på min presentation.

Nä nu går jag och lägger mig, så att det kan bli imorgon. Jäkla tur att det bara kan bli bättre.

Warp

Ännu en vecka, ännu en helg. Vad tiden går fort, det börjar bli riktigt obehagligt. Var i hela friden tar tiden vägen? Har aldrig i hela mitt liv varit med om en sån warp speed. Ser att det ligger en strumpa på golvet, tänker att jag ska ta upp den, ska bara göra något annat först - och så plötsligt har det gått 3 dar innan jag väl plockar upp den där strumpan!! Jag menar, HALLÅ?!

Helgen var hur som helst lagom trevlig. Några öl med jobbet på fredagen, tittade på bröllopet på lördagen, var ute med ett par vänner och tog ett par drinkar på lördagkvällen och fikade sen med Annika mest hela söndagen. Så där mysig och lugn helg.

Lite tråkigt dock att vår TV har gått sönder. Eller digitalboxen, vad vet jag. Maria och jag har försökt on/off-knappen, vi har tryckt till kablarna och vi har försökt byta kanal. Nu kan inte vi mer om digitalboxar och vet inte vad vi ska göra. Hela fotbolls-VM går oss förbi, medan vi försöker urskilja ur snöstormarnas myrstack (jodå, nån procent bild finns kvar) vem som gör mål. Alla andra "manliga" sysslor i lägenheten som att borra och installera, har Marias pojkvän gjort åt oss. Men nu har de tagit en "paus med obestämd utgång", så jag kan nog inte be honom komma över och hjälpa oss med TV:n. Känns liksom inte rikigt rätt, om ni förstår vad jag menar.

Någon manlig/teknisk person som känner för att hälsa på? Billigt boende erbjudes, endast ett par enkla tjänster efterfrågas...

Bröstchock

Så nu har jag gjort det. Gjort bort mig ordentligt på jobbet. Kom in lite sent en dag, klockan var närmre 10. Ser att hela mitt team sitter i konferensrummet, uppenbarligen i ett möte som jag har missat. Sliter av mig handväskan och går in, ber om ursäkt och försöker smyga mig fram till en stol. Jag blir inte förvånad när alla tittar på mig och ler stort, jag har ju kommit försent. När jag så slår mig ner i en stol runt bordet så sträcker sig Claudia, en spansk kollega, fram och viskar "låt mig hjälpa dig Elle".

Det visar sig att när jag har slitit av handväskan så har jag också slitit upp en knapp i blusen. Blusen var redan lite för tajt som det var, jag har egentligen aldrig den på mig utan ett linne under eftersom den stramar över knapparna, men det var så varmt och fuktigt så jag hade skitit i det den dagen. Så den övre knappen var knäppt och den under bysten var knäppt - men den rakt över bysten var öppen och skjorttyget stretar ordentligt åt sidorna. Så jag har ett hål öppet i skjortan, med en decimeter i diameter, som visar BHn och hela klyftan från topp till botten...

Tur i oturen var att det bara var två män på mötet och den ena var helt upptagen i sin Power Point presentation. Den andra var nyanställd och rörde inte en muskel - så antingen såg han inte eller så var han gentleman nog att inte säga något. Men de 15 kvinnorna i salen skrattade gott hela dagen och en bra bit in på kvällen när vi gick ut för drinkar på stranden.

Ja ja... jag får väl bjuda på det.

Livet i ett nötskal

Åh vad lång tid det har gått sen senast. Vad har hänt sedan sist? Tja, Maj har varit en lika bra månad som april. Jag vann en veckas vistelse i ett hus uppe i bergen vid kusten. Vi åkte upp 4 pers från Bcn, Erik och Israel kom ner från Sverige, Ruben kom från Oslo med sin flickvän och vi hade en helt underbar vecka med bara poolhäng, grillning och fester. Helt underbart, det finns inga ord!

Sen åkte jag till Sverige i slutet av maj för Fridas bröllop. Hur stort som helst, det var mitt första bröllop (förutom Rays i Mexico men det räknas inte) och jag kunde faktiskt inte låta bli att fälla en tår när de stod där vid altaret och lovade varandra evig kärlek. Jag som inte ens är något fan av bröllop, var lyckligare för deras skull än vad jag varit för någon på mycket mycket länge. Frida såg fantastisk ut och Will strålade hela han.

Sen har det mest varit jobb och drinkkvällar på stranden och utflykter på helgerna. Blandat med några magsjukerundor, tom plånbok, spansk ineffektivitet och tjatiga chefer. Som livet ska vara, eller hur?!

April i bilder del 2

Eftersom den enda planen vi hade för veckan var att gå på museum så fick vi ju pallra oss iväg till ett museum. När vi kom fram till Picassomuseet så var vi lite törstiga så vi smet in på en bar för att ta en snabb öl först. 4 timmar senare snubblade vi ut och gick för att möta några kollegor till mig. Vi kom aldrig till något museum den helgen...


Mamma sitter uppflugen i fönstret på polisstationen medan jag är inne och lämnar min anmälan för den ficktjuvade Ipoden.


Den perfekta veckan med mamma avslutades med ett 5 timmar långt tjejsnack i sofforna på Carpe Diem. Efter varsin Irish Coffee och en flaska kallt vitt vin stekandes i solskenet var vi så glada att vi aldrig ville gå hem.


Vädret var så sagolikt på lördagen så Ingrid, Laura och jag tog bilen och körde söderut längs med kusten tils vi hittade en sagolik liten strand med turkost vatten och en mysig liten strandrestaurang. Vilket underbart sätt att tillbringa en lördag!


Vi tog av oss skorna, rullade upp byxorna och tog en promenad i vattenbrynet. Helt sagolikt!


På lördagskvällen var det Feria de Abril, en vecka av festival som egentligen bara ska finnas i Sevilla. Alla städer har sin egen vecka, men Sevillas festival är så bra så den har spridit sig över hela landet så nu firar alla Sevillas festival. Med sevillansk mat och dryck - samt självklart dansen La Sevillana.
Publiken bestod av alla generationer och stämningen var på topp. Vilken skillnad det är på svenskar och spanjorer! Spanska farbröder dansade mellan borden med servitriserna, kvinnorna var klädda i underbara färgstarka klänningar och med blommor i håret, barnen dansade på borden...


Peter, Donatella och Jordi var lika glada som alltid.


Ingrid, Laura och Sarah sitter och myser, dricker nån konstig typisk sevillansk drink som var sagolikt god och bara njuter av kulturskillnaden.



Vad gör man en tråkig söndagskväl? Jo man går och lyssnar på indiebandet She & Him där Zooey Dechanel gör sin Europadebut. Tyvärr var bandet skitdåligt live, Zooey verkade bajsnödigt stressad och påbörjade varje ny låt innan publiken ens hade hunnit klappa för den fåregående. Men låtarna var bra och stämningen på topp!


Sam från USA, Sarah från Frankrike och lilla jag gick på denna söndagskonsert. Och ja, jag är kort..


Torsdagskvällen spenderades på takterassbaren på Hotell W, 26e våningen i ett hotell längst ut på piren. Panoramafönster och liggstolar och fantastiskt goda men ack så dyra drinkar - inte alls dum kväll. Vi var kanske 10 pers från Vistaprint och så dök Daniel Fogmark & Co upp från Göteborg. De var här på långhelg och verkade inte alls ha någonting emot att drinka några drinkar på hög höjd.


Helt underbar italiensk lördagsmiddag på La Tagliatella med grabbarna grus och Ingrid. Vilken kvalitet! Vilka enorma portioner! Vilket rödvin! Rekommenderar alla att gå dit!


Efter att svenskarna hade gått till sitt hotell så mötte jag upp med några vänner härifrån. Om man inte hittar någon öppen bar så köper man helt enkelt några öl av pakistanerna och dricker på gatan medan man snackar lite. Myten säger att ölen de säljer på gatan förvaras i avloppsbrunnarna under kvällen för att hålla sig kall - men ingen av pakistanerna vi frågade ville erkänna detta. Så vi valde att tänka på något annat - och dricka ändå!

Så nu sitter jag här på söndagkvällen. Jag har varit duktig och jobbat hela dagen, det blir så tyvärr ibland när man ska på semester, allting måste göras i ordning innan man åker. Jag har lagat storkok av kycklingpasta (smakar lite skumt men inte äckligt) och njuter av ett glas rödvin (eller tre). I fredags tog jag ett par öl med jobbet, sen var jag så trött så jag var i säng innan midnatt. Sov 11 timmar som en utklubbad säl och tillbringade hela lördagen med att slappa. Läsa en god bok, laga en god brunch och bara gå ner i varv. Kvällen och natten var sagolika med italiensk middag och drinkar med nya vänner. Och så idag har jag varit duktig, inte bara med jobb utan också med bloggen. Vilken HÄRLIG känsla!

Nästa vecka åker jag på semester, mer om det i inlägg som följer. Men vilken månad det har varit, va?!

April i bilder del 1

Eftersom April månad har varit en av de bästa i mitt liv, så tänkte jag visa er med några väl utvalda bilder. En bild säger ju mer än tusen ord, eller?!

Månaden började med att jag gick förbi fruktaffären på morgonen på vägen till jobbet för att köpa en banan. Mina ögon föll på denna box med jordgubbar och jag tappade alla koncept. Det var som att änglakörarna bröt fram... Behöver jag säga att jag glömde köpa min banan, utan kom till jobbet med dessa jordgubbar för 45 kr. Jag var så imponerad så jag var tvungen att stanna på gatan och fota jordgubbarna på en solig bänk. Folk som gick förbi tyckte nog jag var lite konstig.


Under påskhelgen kom hela tjejligan till Barcelona för att fira Fridas möhippa. Cissi och Hanna från Götebog, Frida, Nat, Anita och Nina från England och jag och Annika härifrån, det var som gjort för en sagolik helg. Möhippan började med en varieté av jordgubbsdrinkar (som inte hade något att göra med mina inköpta jordgubbar).


På lördagen åkte vi ut på landet till en vingård och gick på cavaprovning. Det var helt underbart! Intressant rundtur, goda snacks, fantastisk cava och strålande sol!


Lördagskvällen avrundades naturligtvis med dans till soluppgången. Madonna, Cher och alla möjliga gamla klassiker, 8 tjejer uppflugna på ett podium till kl 6 på morgonen - kan det bli bättre?!


På söndagen hade vi lekar hemma i sann bröllopsanda. Vi gjorde brudklänningar av toapapper, Frida fick göra ett quiz om Will och Nat hade fixat det bästa utav allt; Frida-masker till allihop. Jag skrattade så jag nästan grät!


Helgen efter möhippan gick i spanskare tecken, med El Clásico (dvs derby mellan Barca och Real Madrid). Ett absolut måste när man bor i Barcelona, gillar man inte fotboll innan så lär man sig när man bor här. Det är ungefär som melodifestivalen hemma i Sverige, hänger man inte med så på vad som händer så känner man sig utanför på fikarasterna.


Alla som känner mig vet hur mycket jag älskar spel och lekar. Så det tog inte lång tid innan jag lyckades övertyga några vänner att leka leken med lapparna mellan kroppsdelar. Först trodde de att jag hade blivit tokig, men kvällen slutade såklart med att alla skrattade så de fick kramp i magen. Nu har "den svenska akrobatleken" blivit ett uttryck på Vistaprint - som jag visste att det skulle göra!


Ingen kan ju beskylla oss för att vara oflexibla!


På torsdagen hade vi team event med jobbet, som jag hade anordnat (alltid lekledare). Cocktail class följdes av en trevlig middag. Nackdelen var att alla blev kanonfulla eftersom det ingick 60 drinkar i priset (till 20 pers) plus vin och cava, fördelen var att alla hade hur roligt som helst och ingen ville gå hem. Och min egen stora bonus var att mamma var där! Hon dök upp mitt i eventet efter att ha lyckats ta sista flyget från Köpenhamn innan de stängde luftrummet pga askmolnet.


Lagen skulle välja en representant som skulle möta varandra i en sista finaltävling; vem kunde göra den bästa Caipirinhan. Sarah och Laura var tvungna att bryta arm för att se vem som skulle få tävla.


Märk väl att jag ser kärleksfullt in i kameran medan mamma ser kärleksfullt ner i cavaglaset...


På lördagen åkte mamma och jag till Montserrat för att vara lite kulturella och se en populär staty av jungfrun Maria. Klostret var lite meninglöst och statyn var lite läskig eftersom allihop i den 100 personer långa kön kysste statyn. Mamma och jag nöjde oss med att titta, med svininfluensa och andra sjukdomar i åtanke. Men det var härligt att komma ur stan!


Efter klostret hittade vi en liten by på landet där de hade mycket speciell inhemsk mat. Salladen bestod av anka, champinjoner, sallad, jordgubbar, kex, parmesan, färskost och glass! Skummaste jag någonsin varit med om, men en rolig upplevelse.


Grillspettet var knappt mycket bättre, även om det var gott. Tre olika köttsorter hängandes på ett något perveterat sätt, men roligt hade vi!

Är ni kvar?

Jag är tillbaka! Jag tänker inte be om ursäkt eller ha dåligt samvete för att jag inte skrivit, för jag har helt enkelt inte tid att skriva varje vecka. Den enkla ursäkten är att jag faktiskt har ett liv nu och det finns ingen tid eller ork att uppdatera hela tiden. Men jag vill ändå hålla igång bloggen, inte minst för min egen skull, så från och med nu kommer jag helt enkelt att skriva när andan faller på!

Kommer ni fortfarande läsa eller har jag tappat er allihop? Det märker vi...

Förresten så tror jag inte att jag kan berätta om hur underbar april månad har varit, ni kommer kanske inte tro mig. Men det är faktiskt sant, månaden har varit en av de bästa i mitt liv. Sagolika helger och bekräftelse på jobbet. Visserligen jobbar jag fortfarande vansinnigt mycket och blir ohälsosamt stressad mellan varven, men när man har så kul ändå så är det svårt att klaga!

Förbereder för en fantastisk helg!

Nu blir det inget bloggande på några dagar. Det har hänt en massa, men inget att oroa sig för. Jag har jobbat till över kl 24 de senaste dagarna och stressat runt som en galning för att förbereda allt för att tjejerna ska komma.

Och nu är det dags! Hanna kommer om två och en halv timme, sen följer de övriga de närmaste dagarna. Helgen kommer att bli fabulous, middag, cavaprovning, dans, spa - helt enkelt 9 tjejer lösa i Barcelona.

Så håll i hatten - nu kör vi!!

Jag känner att jag lever

Idag är det den 25e mars och klockan är halv tio på kvällen. Det innebär att jag har varit i Barcelona i exakt 6 månader. Vad tiden går fort! Så mycket jag har hunnit med! Så lite jag har hunnit med.

Har jag förändrats? Antagligen. Men jag kan ju inte se sånt själv, man behöver lite perspektiv. Får nog sätta mig i helgen och tänka igenom det här halvåret. Vad har jag gjort?

Och det riktigt skrämmande är att nästa halvår kanske kommer gå lika fort. Tiden flyger så snabbt så jag hinner inte med. Men det kunde vara mycket värre.

Jag är så glad att jag kom hit! Jag tar vara på mina dagar, jag gör något som jag verkligen ville göra, för min egen skull. Tiden hade antagligen gått fort om jag stannat hemma också, men här känner jag i alla fall ingen ångest. Jag utnyttjar min tid, livet rinner inte iväg.

Jag lever helt enkelt mitt liv, jag överlever inte bara. Ganska så fantastiskt när man tänker efter.

Andorra

Jag har haft en underbar helg! Sandra, hennes Oscar, Emma och jag körde upp till Andorra i fredags och kom tillbaka igår kväll. Egentligen var jag tveksam till att åka, jag hade inte råd. Men de hittade ett superbilligt hotell som gav oss 2 nätter, frukost, middag och liftpass för 2 dagar för 120€, så jag bestämde mig för att unna mig det. Jag äter hellre nudlar de följande veckorna och följer med mina nya vänner så att jag kan få lite bättre socialt liv. Plus att jag fick åka skidor!

Det var underbart att få stå på ett par skidor igen! Jag var ringrostig till tusen eftersom jag inte åkt på flera år. Mina skidkläder var för små och knallröda så jag såg ut som en korsning mellan en prinskorv med tajt skinn och en pölse! Mina muskler var totalt förtvinade efter att inte varit i en skidbacke eller ett gym på flera år. Men kul var det! Efter en dag i backen så tog jag mig ner i svart backe! Dock något bredbent och långsamt, men ändå.

Vi använde solstick faktor 50 men jag ser ändå ut som en panda med illrött ansikte och vita ringar runt ögonen... Ja ja, det förvinner väl hoppas jag. Så idag sitter jag här med ömmande muskler och rödbränt ansikte. Men vilken härlig känsla det är!

Underbar middag på fredagen med massor av mat och vin!

Har ni nånsin sett så stora pizzor?!

Första ölstoppet, kanske vid kl 12 på lördagen.

Sen kom cavastopp några timmar senare. Här sitter jag utanför isigloo-baren och förklarar för Sandra hur man trycker på knappen på kameran.

Halva nöjet med att åka skidor är att ta välförtjänta pauser!

Den mycket lilla huvudstaden Andorra La Vella var fylld med neonskyltar över alla sina skattefria affärer.

Lördagen avslutades på Buda Bar med jordgubbsmojitos.

Skål på Oscar och mig!

Om ni tittar riktigt noga så ser ni att Oscar åker i full fart baklänges, Sandra är på väg att vända i farten hon med och Emma kommer längs bak. De var ganska duktiga med andra ord... Jag lyckades faktiskt vända i farten ett par gånger jag med, fast inte hälften så snabbt och med benen spretade åt alla håll...

Sandra och jag i liften.

Sista ölpausen på söndagen. Nu hade även Rong joinat oss för ett par åk, han var där med sina vänner. Solen strålade på förmiddagarna, fast det mulnade på på eftermiddagarna. Tyvärr gjorde solen snön rätt ordentligt slaskig, men på morgnarna och förmiddagarna fick vi in några härliga åk.

Skidor på gång

Och på tal om spontanitet. Jag ska tydligen till Andorra imorgon och åka skidor! Älskar när man får en förfrågan, bokar, packar och är iväg på mindre än 48 timmar!

Tjohooo vad här ska åkas!

Spontanitet

En sak som jag verkligen älskar med det här landet och folket som bor här är denna spontanitet. Till exempel i måndags hade jag tänkt att uträtta några ärenden efter jobbet, men eftersom det var fint väder som bestämde Sandra, Emma och jag oss för att promenera in till stan längs med strandpromenaden. En trekvart senare var vi alldeles för sugna på en drink för att uträtta ärenden.

Vi tog ett par mojitos på en bar (då vi inte fick komma in på champagnerian eftersom Emma hade sin cykel med sig). Emma var tvungen att gå, men Sandra och jag mötte upp hennes pojkvän för middag. Vi hade den helt klart bästa sushin i stan! Och med ett fantastiskt vitt vin! (Visserligen kostade middagen 90€ för 3 pers vilket är lite mycket för en måndag men det är tyvärr Bcn i ett nötskal).

Men bara sådär! En utekväll en tråkig måndag! Vi var hemma vid 23 så det var ingen vild kväll, det handlade bara om att följa sin instinkt och inte gå hem när man inte kände för det bara för det var måndag. Så som vi gör hemma i Sverige. Hur ofta går man ut en måndag utan att planera ens 5 min i förväg?

Sånt är livet varje dag här.

Bra helg!

Helgen var verkligen lyckad! Visserligen var jag hemma sjuk i fredags, vaknade i gryningen med en fullständigt förblindande huvudvärk. Kunde inte röra mig, sova, se ordentligt - det tog en halvtimme innan jag lyckades ta mig upp för att ta en huvudvärkstablett. Det blev bättre under dagen med kroppen full av mediciner, men huvudet satt fortfarande i ett skruvstäd och jag fick jobba hemifrån den dagen.

Men sen på lördagen var vi på calcotada. Sen körde vi tillbaka till stan, lämnade bilen i garaget och gick på en kollegas födelsedagsfest som hölls i en holländsk bar från kl 15 och framåt. Efter kanske 5 timmar i baren där vi drack kanna efter kanna med sangria de cava (mums!!) så åkte vi till en annan kollegas inflyttningsfest. Kvällen slutade hemma hos honom kanske kl 4 på morgonen - duktigt trött! Huvudvärk, calcotada, fest, mer fest - fantastisk helg!

På söndagen var jag desto segare men jag lyckades ändå ta mig samman och städa lägenheten, svara på lite email, stryka ett berg av tvätt och lite annat smått och gott. Åh vad gott jag mådde när jag gick och lade mig! Inte bara hade jag varit duktig och gjort nyttiga saker - men jag hade också haft riktigt kul och träffat folk och skaffat vänner.

Hoppas alla helger kan bli såna!

Svårt att fota när man sitter många på ett trångt ställe men det var riktigt mysigt!

Sandra, Laura och hennes mamma myser i baren.

Bakom mig sitter födelsedagsbarnet Per från Helsingborg!