Nu blir det inget bloggande på några dagar. Det har hänt en massa, men inget att oroa sig för. Jag har jobbat till över kl 24 de senaste dagarna och stressat runt som en galning för att förbereda allt för att tjejerna ska komma.
Och nu är det dags! Hanna kommer om två och en halv timme, sen följer de övriga de närmaste dagarna. Helgen kommer att bli fabulous, middag, cavaprovning, dans, spa - helt enkelt 9 tjejer lösa i Barcelona.
Så håll i hatten - nu kör vi!!
onsdag 31 mars 2010
torsdag 25 mars 2010
Jag känner att jag lever
Idag är det den 25e mars och klockan är halv tio på kvällen. Det innebär att jag har varit i Barcelona i exakt 6 månader. Vad tiden går fort! Så mycket jag har hunnit med! Så lite jag har hunnit med.
Har jag förändrats? Antagligen. Men jag kan ju inte se sånt själv, man behöver lite perspektiv. Får nog sätta mig i helgen och tänka igenom det här halvåret. Vad har jag gjort?
Och det riktigt skrämmande är att nästa halvår kanske kommer gå lika fort. Tiden flyger så snabbt så jag hinner inte med. Men det kunde vara mycket värre.
Jag är så glad att jag kom hit! Jag tar vara på mina dagar, jag gör något som jag verkligen ville göra, för min egen skull. Tiden hade antagligen gått fort om jag stannat hemma också, men här känner jag i alla fall ingen ångest. Jag utnyttjar min tid, livet rinner inte iväg.
Jag lever helt enkelt mitt liv, jag överlever inte bara. Ganska så fantastiskt när man tänker efter.
Har jag förändrats? Antagligen. Men jag kan ju inte se sånt själv, man behöver lite perspektiv. Får nog sätta mig i helgen och tänka igenom det här halvåret. Vad har jag gjort?
Och det riktigt skrämmande är att nästa halvår kanske kommer gå lika fort. Tiden flyger så snabbt så jag hinner inte med. Men det kunde vara mycket värre.
Jag är så glad att jag kom hit! Jag tar vara på mina dagar, jag gör något som jag verkligen ville göra, för min egen skull. Tiden hade antagligen gått fort om jag stannat hemma också, men här känner jag i alla fall ingen ångest. Jag utnyttjar min tid, livet rinner inte iväg.
Jag lever helt enkelt mitt liv, jag överlever inte bara. Ganska så fantastiskt när man tänker efter.
måndag 22 mars 2010
Andorra
Jag har haft en underbar helg! Sandra, hennes Oscar, Emma och jag körde upp till Andorra i fredags och kom tillbaka igår kväll. Egentligen var jag tveksam till att åka, jag hade inte råd. Men de hittade ett superbilligt hotell som gav oss 2 nätter, frukost, middag och liftpass för 2 dagar för 120€, så jag bestämde mig för att unna mig det. Jag äter hellre nudlar de följande veckorna och följer med mina nya vänner så att jag kan få lite bättre socialt liv. Plus att jag fick åka skidor!
Det var underbart att få stå på ett par skidor igen! Jag var ringrostig till tusen eftersom jag inte åkt på flera år. Mina skidkläder var för små och knallröda så jag såg ut som en korsning mellan en prinskorv med tajt skinn och en pölse! Mina muskler var totalt förtvinade efter att inte varit i en skidbacke eller ett gym på flera år. Men kul var det! Efter en dag i backen så tog jag mig ner i svart backe! Dock något bredbent och långsamt, men ändå.
Vi använde solstick faktor 50 men jag ser ändå ut som en panda med illrött ansikte och vita ringar runt ögonen... Ja ja, det förvinner väl hoppas jag. Så idag sitter jag här med ömmande muskler och rödbränt ansikte. Men vilken härlig känsla det är!
Underbar middag på fredagen med massor av mat och vin!
Har ni nånsin sett så stora pizzor?!
Första ölstoppet, kanske vid kl 12 på lördagen.
Sen kom cavastopp några timmar senare. Här sitter jag utanför isigloo-baren och förklarar för Sandra hur man trycker på knappen på kameran.
Halva nöjet med att åka skidor är att ta välförtjänta pauser!
Den mycket lilla huvudstaden Andorra La Vella var fylld med neonskyltar över alla sina skattefria affärer.
Lördagen avslutades på Buda Bar med jordgubbsmojitos.
Skål på Oscar och mig!
Om ni tittar riktigt noga så ser ni att Oscar åker i full fart baklänges, Sandra är på väg att vända i farten hon med och Emma kommer längs bak. De var ganska duktiga med andra ord... Jag lyckades faktiskt vända i farten ett par gånger jag med, fast inte hälften så snabbt och med benen spretade åt alla håll...
Sandra och jag i liften.
Sista ölpausen på söndagen. Nu hade även Rong joinat oss för ett par åk, han var där med sina vänner. Solen strålade på förmiddagarna, fast det mulnade på på eftermiddagarna. Tyvärr gjorde solen snön rätt ordentligt slaskig, men på morgnarna och förmiddagarna fick vi in några härliga åk.
Det var underbart att få stå på ett par skidor igen! Jag var ringrostig till tusen eftersom jag inte åkt på flera år. Mina skidkläder var för små och knallröda så jag såg ut som en korsning mellan en prinskorv med tajt skinn och en pölse! Mina muskler var totalt förtvinade efter att inte varit i en skidbacke eller ett gym på flera år. Men kul var det! Efter en dag i backen så tog jag mig ner i svart backe! Dock något bredbent och långsamt, men ändå.
Vi använde solstick faktor 50 men jag ser ändå ut som en panda med illrött ansikte och vita ringar runt ögonen... Ja ja, det förvinner väl hoppas jag. Så idag sitter jag här med ömmande muskler och rödbränt ansikte. Men vilken härlig känsla det är!
Underbar middag på fredagen med massor av mat och vin!
Har ni nånsin sett så stora pizzor?!
Första ölstoppet, kanske vid kl 12 på lördagen.
Sen kom cavastopp några timmar senare. Här sitter jag utanför isigloo-baren och förklarar för Sandra hur man trycker på knappen på kameran.
Halva nöjet med att åka skidor är att ta välförtjänta pauser!
Den mycket lilla huvudstaden Andorra La Vella var fylld med neonskyltar över alla sina skattefria affärer.
Lördagen avslutades på Buda Bar med jordgubbsmojitos.
Skål på Oscar och mig!
Om ni tittar riktigt noga så ser ni att Oscar åker i full fart baklänges, Sandra är på väg att vända i farten hon med och Emma kommer längs bak. De var ganska duktiga med andra ord... Jag lyckades faktiskt vända i farten ett par gånger jag med, fast inte hälften så snabbt och med benen spretade åt alla håll...
Sandra och jag i liften.
Sista ölpausen på söndagen. Nu hade även Rong joinat oss för ett par åk, han var där med sina vänner. Solen strålade på förmiddagarna, fast det mulnade på på eftermiddagarna. Tyvärr gjorde solen snön rätt ordentligt slaskig, men på morgnarna och förmiddagarna fick vi in några härliga åk.torsdag 18 mars 2010
Skidor på gång
Och på tal om spontanitet. Jag ska tydligen till Andorra imorgon och åka skidor! Älskar när man får en förfrågan, bokar, packar och är iväg på mindre än 48 timmar!
Tjohooo vad här ska åkas!
Tjohooo vad här ska åkas!
onsdag 17 mars 2010
Spontanitet
En sak som jag verkligen älskar med det här landet och folket som bor här är denna spontanitet. Till exempel i måndags hade jag tänkt att uträtta några ärenden efter jobbet, men eftersom det var fint väder som bestämde Sandra, Emma och jag oss för att promenera in till stan längs med strandpromenaden. En trekvart senare var vi alldeles för sugna på en drink för att uträtta ärenden.
Vi tog ett par mojitos på en bar (då vi inte fick komma in på champagnerian eftersom Emma hade sin cykel med sig). Emma var tvungen att gå, men Sandra och jag mötte upp hennes pojkvän för middag. Vi hade den helt klart bästa sushin i stan! Och med ett fantastiskt vitt vin! (Visserligen kostade middagen 90€ för 3 pers vilket är lite mycket för en måndag men det är tyvärr Bcn i ett nötskal).
Men bara sådär! En utekväll en tråkig måndag! Vi var hemma vid 23 så det var ingen vild kväll, det handlade bara om att följa sin instinkt och inte gå hem när man inte kände för det bara för det var måndag. Så som vi gör hemma i Sverige. Hur ofta går man ut en måndag utan att planera ens 5 min i förväg?
Sånt är livet varje dag här.
Vi tog ett par mojitos på en bar (då vi inte fick komma in på champagnerian eftersom Emma hade sin cykel med sig). Emma var tvungen att gå, men Sandra och jag mötte upp hennes pojkvän för middag. Vi hade den helt klart bästa sushin i stan! Och med ett fantastiskt vitt vin! (Visserligen kostade middagen 90€ för 3 pers vilket är lite mycket för en måndag men det är tyvärr Bcn i ett nötskal).
Men bara sådär! En utekväll en tråkig måndag! Vi var hemma vid 23 så det var ingen vild kväll, det handlade bara om att följa sin instinkt och inte gå hem när man inte kände för det bara för det var måndag. Så som vi gör hemma i Sverige. Hur ofta går man ut en måndag utan att planera ens 5 min i förväg?
Sånt är livet varje dag här.
måndag 15 mars 2010
Bra helg!
Helgen var verkligen lyckad! Visserligen var jag hemma sjuk i fredags, vaknade i gryningen med en fullständigt förblindande huvudvärk. Kunde inte röra mig, sova, se ordentligt - det tog en halvtimme innan jag lyckades ta mig upp för att ta en huvudvärkstablett. Det blev bättre under dagen med kroppen full av mediciner, men huvudet satt fortfarande i ett skruvstäd och jag fick jobba hemifrån den dagen.
Men sen på lördagen var vi på calcotada. Sen körde vi tillbaka till stan, lämnade bilen i garaget och gick på en kollegas födelsedagsfest som hölls i en holländsk bar från kl 15 och framåt. Efter kanske 5 timmar i baren där vi drack kanna efter kanna med sangria de cava (mums!!) så åkte vi till en annan kollegas inflyttningsfest. Kvällen slutade hemma hos honom kanske kl 4 på morgonen - duktigt trött! Huvudvärk, calcotada, fest, mer fest - fantastisk helg!
På söndagen var jag desto segare men jag lyckades ändå ta mig samman och städa lägenheten, svara på lite email, stryka ett berg av tvätt och lite annat smått och gott. Åh vad gott jag mådde när jag gick och lade mig! Inte bara hade jag varit duktig och gjort nyttiga saker - men jag hade också haft riktigt kul och träffat folk och skaffat vänner.
Hoppas alla helger kan bli såna!
Svårt att fota när man sitter många på ett trångt ställe men det var riktigt mysigt!
Sandra, Laura och hennes mamma myser i baren.
Bakom mig sitter födelsedagsbarnet Per från Helsingborg!
Men sen på lördagen var vi på calcotada. Sen körde vi tillbaka till stan, lämnade bilen i garaget och gick på en kollegas födelsedagsfest som hölls i en holländsk bar från kl 15 och framåt. Efter kanske 5 timmar i baren där vi drack kanna efter kanna med sangria de cava (mums!!) så åkte vi till en annan kollegas inflyttningsfest. Kvällen slutade hemma hos honom kanske kl 4 på morgonen - duktigt trött! Huvudvärk, calcotada, fest, mer fest - fantastisk helg!
På söndagen var jag desto segare men jag lyckades ändå ta mig samman och städa lägenheten, svara på lite email, stryka ett berg av tvätt och lite annat smått och gott. Åh vad gott jag mådde när jag gick och lade mig! Inte bara hade jag varit duktig och gjort nyttiga saker - men jag hade också haft riktigt kul och träffat folk och skaffat vänner.
Hoppas alla helger kan bli såna!
Svårt att fota när man sitter många på ett trångt ställe men det var riktigt mysigt!
Sandra, Laura och hennes mamma myser i baren.
Bakom mig sitter födelsedagsbarnet Per från Helsingborg!söndag 14 mars 2010
Calcotada
Igår var jag på min första calcotada. Det är en vintertradition i Cataluña att man åker ut på landet till någon gård och äter calcots, en korsning mellan en salladslök och en purjolök, som man grillar och doppar i Romescosås. Efter det får man en stor köttbuffé och efterrätt och en massa vin. Det handlar om att äta i flera timmar, vilket var exakt vad vi gjorde.
Jag körde ut med kollegorna Christian (dansk), Marie (fransk), Laura (skotte) och Lauras mamma som var hälsade på till ett liknande gästgiveri på landet, där vi stannade hela eftermiddagen och bara åt. Det var faktiskt inte alls dumt! Riktigt gott och ändå prisvärt (35€) med tanke på att man fick äta och dricka hur mycket man ville.
Calcotsen serverades utomhus på en jättefin gård.
Christian försöker lista ut hur man skalar av det yttersta grillbrända lagret utan att kladda ner sig själv.
Alla är vi nu uppklädda i haklappar och plasthandskar.
Mums filibabba!
Det kanske är purjolök i alla fall? Men det smakar inte som purjolök.
Titta vilket fint ställe!
Spåren av den stora "stormen" syntes fortfarande. Snön låg verkligen i stora drivor!
Titta vad fint uppdukat det var för kötträtten.
Marie och Christian ser ut att tänka "hur i hela friden ska vi orka allt det här?"
Jag körde ut med kollegorna Christian (dansk), Marie (fransk), Laura (skotte) och Lauras mamma som var hälsade på till ett liknande gästgiveri på landet, där vi stannade hela eftermiddagen och bara åt. Det var faktiskt inte alls dumt! Riktigt gott och ändå prisvärt (35€) med tanke på att man fick äta och dricka hur mycket man ville.
Calcotsen serverades utomhus på en jättefin gård.
Christian försöker lista ut hur man skalar av det yttersta grillbrända lagret utan att kladda ner sig själv.
Alla är vi nu uppklädda i haklappar och plasthandskar.
Mums filibabba!
Det kanske är purjolök i alla fall? Men det smakar inte som purjolök.
Titta vilket fint ställe!
Spåren av den stora "stormen" syntes fortfarande. Snön låg verkligen i stora drivor!
Titta vad fint uppdukat det var för kötträtten.
Marie och Christian ser ut att tänka "hur i hela friden ska vi orka allt det här?"onsdag 10 mars 2010
Dagen efter stormen
Ja då var istiden över. Solen skiner som vanligt och saker är tillbaka till det normala. Men det ligger faktiskt fortfarande snö lite här och var. I skuggiga hörnor och innegårdar.
Men det var tydligen mycket värre lite norr om Barcelona. Söte Gaz och hennes pojkvän var här i helgen och hälsade på och de hade tydligen fastnat i 12 timmar på flygbussen till Girona. Den ska i vanliga fall ta 1,5 timme. Att sitta så i 12 timmar utan mat, dryck eller toa är ju mindre kul. De hade till slut anlänt till en avstängd flygplats där de fick sova på golvet för att sen åka tillbaka till Barcelona. De ska nu stanna i 3 dagar extra innan nästa RyanAir flyg går. Äventyr, äventyr!
Så här vacker var morgonen från mitt sovrumsfönster dagen efter.
Om ni tittar noga mellan stängerna så ser ni granntanten nere på innegården som sopar bort snö. Hon hade snö nog att fylla kanske 2 kastruller - men sopa skulle hon! Kanske den spanska varianten för att gå ut och skotta snö...tisdag 9 mars 2010
Istiden har anlänt
Det är ju inte klokt!! Det snöar! Mycket! I Barcelona!
För första gången på 25 år så har det snöat en hel dag i Bcn. Visserligen så lägger sig knappt snön, efter 5 timmars ihärdigt snöande så låg det 1 cm på gatorna. Men det hindrade ju inte staden från att fullständigt falla i kaos. Mobilnätet lade ner då alla skulle ringa. Bussarna slutade gå, det stod övergivna bussar här och var på gatorna där chaufförerna hade bedömt att de inte kunde köra längre. Kommunen gick ut i nyheterna och berättade att de skulle ha metron öppen hela natten och att de skulle försöka plöja vägar till sjukhusen. De har ju inga plogar så jag vet inte vad de menade.
Folk skickades hem från sina jobb (inte vi såklart), motorvägarna tjocknade igen så ingen kunde komma fram. Det är visserligen inte så konstigt att spanjorerna får panik, de är ju inte vana. Herregud, till och med skåningarna verkar ju häpna och lamslagna varje år när det börjar snöa. Som om vi aldrig sett det förr. Så spanjorerna har ju rätt att vara lite dramatiska...
Men det var faktiskt inte kul att gå till metron och åka hem efter dagen var slut. Jag hade min nya vårjacka på mig och klackskor. Slasket stod mig till anklarna...
Ja se det snöar, ja se det snöar, det var väl roligt - hurra!
De latinska kollegorna stod tryckta mot rutorna hela dagen för att betrakta underverket.
Efter en hel dags snöande såg det ut så här utanför kontoret. Man kan inte riktigt gissa att man i vanliga fall ser Medelhavet i bakgrunden!
För första gången på 25 år så har det snöat en hel dag i Bcn. Visserligen så lägger sig knappt snön, efter 5 timmars ihärdigt snöande så låg det 1 cm på gatorna. Men det hindrade ju inte staden från att fullständigt falla i kaos. Mobilnätet lade ner då alla skulle ringa. Bussarna slutade gå, det stod övergivna bussar här och var på gatorna där chaufförerna hade bedömt att de inte kunde köra längre. Kommunen gick ut i nyheterna och berättade att de skulle ha metron öppen hela natten och att de skulle försöka plöja vägar till sjukhusen. De har ju inga plogar så jag vet inte vad de menade.
Folk skickades hem från sina jobb (inte vi såklart), motorvägarna tjocknade igen så ingen kunde komma fram. Det är visserligen inte så konstigt att spanjorerna får panik, de är ju inte vana. Herregud, till och med skåningarna verkar ju häpna och lamslagna varje år när det börjar snöa. Som om vi aldrig sett det förr. Så spanjorerna har ju rätt att vara lite dramatiska...
Men det var faktiskt inte kul att gå till metron och åka hem efter dagen var slut. Jag hade min nya vårjacka på mig och klackskor. Slasket stod mig till anklarna...
Ja se det snöar, ja se det snöar, det var väl roligt - hurra!
De latinska kollegorna stod tryckta mot rutorna hela dagen för att betrakta underverket.
Efter en hel dags snöande såg det ut så här utanför kontoret. Man kan inte riktigt gissa att man i vanliga fall ser Medelhavet i bakgrunden!måndag 8 mars 2010
Produktiv
Vad duktig jag har varit denna helgen! Då fredagens fest inte blev av för min del och jag somnade kl 21, så vaknade jag såklart totalt utvilad ganska tidigt på lördagen. Så jag passade på att utnyttja helgen så mycket jag kunde, nu när jag inte var bakis och utarbetad för en gångs skull.
På lördagen gick jag och shoppade. Kvartalsbonusen har ju kommit så det var dags att utnyttja den! Och gudarna ska veta att det var mycket jag behövde. Båda mina jeans hade hål i grenen, mina leggings hade cigarettbrännhål (det var inte jag) och mina underlinnen var helt noppriga. Så jag köpte allt detta, det enda som jag inte hann med var vårskor. Men det får bli nästa runda.
Sen åkte Ingrid, Jay och jag till IKEA på lördagkvällen. Eftersom alla affärer, inklusive IKEA, är stängda i Spanien på söndagar så är IKEA en mardöm på lördagar. Familjer vallfärdar dit för att äta köttbullar, det är som när svenskarna går på badhus med barnen. Förra gången Ingrid och jag åkte tog det 7 timmar! En halvtimme bara i bilkö utanför för att ta sig in i garaget. Så mycket folk och vagnar att det inte gick att röra sig därinne. Så den här gången åkte vi kl 20 på kvällen, då det stänger 22, och det var mycket bättre. Jag köpte en hallspegel och kökshyllor som vi har velat ha ett tag men inte haft råd med. Kvällen avslutades här hemma med pizza och ett par flaskor rödvin, med Ingrid och hennes Jay samt Maria och hennes David.
På söndagen monterade jag upp mina möbler, vaxade benen och andra områden, gjorde manikyr och pedikyr, fixade saker för Fridas möhippa som kommer i påsk - och en massa andra nyttiga grejer. Det var så skönt att ha en hel helg där jag faktiskt fick gjort en massa! Och inte bara låg och pillade mig i naveln eller var ute och rände.
Kände mig riktigt nöjd, trots att jag hade missat festen i fredags!
På lördagen gick jag och shoppade. Kvartalsbonusen har ju kommit så det var dags att utnyttja den! Och gudarna ska veta att det var mycket jag behövde. Båda mina jeans hade hål i grenen, mina leggings hade cigarettbrännhål (det var inte jag) och mina underlinnen var helt noppriga. Så jag köpte allt detta, det enda som jag inte hann med var vårskor. Men det får bli nästa runda.
Sen åkte Ingrid, Jay och jag till IKEA på lördagkvällen. Eftersom alla affärer, inklusive IKEA, är stängda i Spanien på söndagar så är IKEA en mardöm på lördagar. Familjer vallfärdar dit för att äta köttbullar, det är som när svenskarna går på badhus med barnen. Förra gången Ingrid och jag åkte tog det 7 timmar! En halvtimme bara i bilkö utanför för att ta sig in i garaget. Så mycket folk och vagnar att det inte gick att röra sig därinne. Så den här gången åkte vi kl 20 på kvällen, då det stänger 22, och det var mycket bättre. Jag köpte en hallspegel och kökshyllor som vi har velat ha ett tag men inte haft råd med. Kvällen avslutades här hemma med pizza och ett par flaskor rödvin, med Ingrid och hennes Jay samt Maria och hennes David.
På söndagen monterade jag upp mina möbler, vaxade benen och andra områden, gjorde manikyr och pedikyr, fixade saker för Fridas möhippa som kommer i påsk - och en massa andra nyttiga grejer. Det var så skönt att ha en hel helg där jag faktiskt fick gjort en massa! Och inte bara låg och pillade mig i naveln eller var ute och rände.
Kände mig riktigt nöjd, trots att jag hade missat festen i fredags!
lördag 6 mars 2010
Fan också
Fan fan fan. Jag var så trött på jobbet igår så när dagen var slut och alla började göra sig i ordning för Emmas (en kollega) födelsedagsfest så bestämde jag mig för att gå hem och ta en tupplur först. Det var en stor fest som alla skulle gå på och som jag verkligen hade sett fram emot. Men eftersom detta är Spanien så började den inte förrän kl 23 så det var gott om tid för mig att ta en tupplur.
Sagt och gjort, jag gick hem och kröp i säng. Döm min förvåning när jag vaknar 12 timmar senare! Jag har sovit hela natten och missat festen!!! Fan också! Hade ju sett fram emot det här!
Men jag antar att jag behövde sova...
Sagt och gjort, jag gick hem och kröp i säng. Döm min förvåning när jag vaknar 12 timmar senare! Jag har sovit hela natten och missat festen!!! Fan också! Hade ju sett fram emot det här!
Men jag antar att jag behövde sova...
fredag 5 mars 2010
Presentation av marknadsplanen
Det gick bra!! Det tog tre timmar för oss att presentera allt och vi fick en massa frågor men totalt sett gick det bra. Puh... Visserligen kommer jag inte ihåg ett ord av min del, jag fick total hjärnblockad och tunnelseende. Mitt hjärta började hoppa så vilt i bröstet på mig att jag hörde min röst bli ojämn när hjärtrytmen slog mot stämbanden...
Visst är det konstigt att det blir så?! Jag var ganska okej fram till det ögonblick jag skulle gå upp och ställa mig framför alla. Min egen kropp fullständigt ballade ur, var tvungen att aktivt påminna mig själv om att andas. Undrar om jag hade gjort ett gott intryck om jag hade svimmat? Minnesvärt intryck kanske...
Det sjuka är att samma sak hände flera av oss och jag såg inte att någon annan verkade nervös. Och ingen av de andra hade märkt att jag var konstig. Hjärnan och munnen kopplade ifrån och jag fick inget sammanhang i mina ord. Allt jag kunde göra var att läsa innantill och hoppas att orden kom ut i rätt ordning och på rätt språk. Men själv kunde jag inte avgöra det, min hjärna var någon helt annanstans... Skumt det där...
Hur som helst så gick det bra, vi fick beröm och sen gick vi alla ut på en tvåtimmarslunch med en massa vin och blev lite lulliga. Efter jobbet gick vi på en kollegas avtackningsfest och firade dubbelt. Jag var så trött vid det laget så jag kunde knappt hålla ögonen öppna. Efter att stressen och spänningen släpper, efter att knappt ha sovit på hela veckan och efter att ha varit smålullig mitt på dagen... Men i vanlig ordning så kom jag ju inte hem förrän halv fyra på morgonen så idag är jag ännu tröttare! Men på ett bra sätt den här gången!
Visst är det konstigt att det blir så?! Jag var ganska okej fram till det ögonblick jag skulle gå upp och ställa mig framför alla. Min egen kropp fullständigt ballade ur, var tvungen att aktivt påminna mig själv om att andas. Undrar om jag hade gjort ett gott intryck om jag hade svimmat? Minnesvärt intryck kanske...
Det sjuka är att samma sak hände flera av oss och jag såg inte att någon annan verkade nervös. Och ingen av de andra hade märkt att jag var konstig. Hjärnan och munnen kopplade ifrån och jag fick inget sammanhang i mina ord. Allt jag kunde göra var att läsa innantill och hoppas att orden kom ut i rätt ordning och på rätt språk. Men själv kunde jag inte avgöra det, min hjärna var någon helt annanstans... Skumt det där...
Hur som helst så gick det bra, vi fick beröm och sen gick vi alla ut på en tvåtimmarslunch med en massa vin och blev lite lulliga. Efter jobbet gick vi på en kollegas avtackningsfest och firade dubbelt. Jag var så trött vid det laget så jag kunde knappt hålla ögonen öppna. Efter att stressen och spänningen släpper, efter att knappt ha sovit på hela veckan och efter att ha varit smålullig mitt på dagen... Men i vanlig ordning så kom jag ju inte hem förrän halv fyra på morgonen så idag är jag ännu tröttare! Men på ett bra sätt den här gången!
onsdag 3 mars 2010
Nervös
Imorgon bitti ska vi presentera marknadsplanen för alla chefer i företaget. Alla vice presidents, country managers, etc. Shiiiit!! Det är ett 3 timmar långt föredrag om resultaten från den tidigare marknadsplanen samt planen för den nya.
Jag är ju inte inblandad i den gamla, som tur är, så jag kommer ju undan lite lindrigare. Men jag ska fortfarande presentera mitt projekt som ingår i den nya. Det värsta är att mitt projekt är just nu ett hett ämne då det har varit lite problem med kommunikationen mellan avdelningarna i frågan om produktlanseringar. Så det har gått prestige i hela frågan på högsta chef-nivå. Känns ju så där kul med tanke på att jag kanske blir grillad inför alla i ett ämne jag knappt vet något om.
Sen hatar jag att jag är sist ut. Efter 3 timmar så avslutar vi med mitt projekt, så jag måste sitta och våndas i 3 timmar innan jag får tala. Hade mycket hellre börjat så att man har det överstökat. Hatar att vänta på något obehagligt, väntan är alltid mycket värre än själva grejen...
Så nu är jag faktiskt riktigt nervös. Håll tummarna för mig imorgon!
Jag är ju inte inblandad i den gamla, som tur är, så jag kommer ju undan lite lindrigare. Men jag ska fortfarande presentera mitt projekt som ingår i den nya. Det värsta är att mitt projekt är just nu ett hett ämne då det har varit lite problem med kommunikationen mellan avdelningarna i frågan om produktlanseringar. Så det har gått prestige i hela frågan på högsta chef-nivå. Känns ju så där kul med tanke på att jag kanske blir grillad inför alla i ett ämne jag knappt vet något om.
Sen hatar jag att jag är sist ut. Efter 3 timmar så avslutar vi med mitt projekt, så jag måste sitta och våndas i 3 timmar innan jag får tala. Hade mycket hellre börjat så att man har det överstökat. Hatar att vänta på något obehagligt, väntan är alltid mycket värre än själva grejen...
Så nu är jag faktiskt riktigt nervös. Håll tummarna för mig imorgon!
tisdag 2 mars 2010
Julbelysning
Den här helgen har jag inte gjort ett skvatt. Vi tog några öl efter jobbet i fredags, men sen har jag bara varit hemma. Har haft halsmandlar stora som pingisbollar ett par dar, så det kändes bäst. Speciellt efter Kakas och Malenas besök så kändes det OK att ha en lugn helg.
Jag tittade igenom hela TV-serien "Himlen kan vänta" som ligger på SVT Play fram tills den 6e mars. Ni vet den där om 5 svenskar som blir diagnosticerade med en dödlig sjukdom som man sen får följa under en tid. Vilken serie! Jag grät och skrattade om vartannat. Har ni inte sett så rekommenderar jag den verkligen!
Sen var Maria (min roommate) och hennes katalanska pojkvän David hos oss i helgen. Så David lekte karlakarl och programmerade våra TV-kanaler, satte upp hyllor, drog ut spikar och borrade hål. Maria och jag stog bakom och funderade om han inte skulle höja hyllan en centimeter. Och kanske två cm åt höger? Nej, prova tillbaka igen. Hmmm... Den kanske var bättre där den var från början...
Att han inte bad oss flyga och fara...
Sen gjorde vi något riktigt bra också: vi tog ner juldekorationerna! Det var ändå 28:e februari så det fick liksom vara dags. Men jag saknar dem redan, allt är så fint med alla ljus. Önskar man kunde ha juleljus hela året runt. Eller, det kan man ju - men då blir ju liksom inte julen nåt speciellt. Nej, lagom är nog bäst.
Förresten så ha solen kommit. Våren knackar lite försynt på dörren, jag hade solbrillor på mig på vägen till jobbet i morse. Och när det är soligt och ljust känns det liksom lite fel med en adventstjärna i fönstret...
Jag tittade igenom hela TV-serien "Himlen kan vänta" som ligger på SVT Play fram tills den 6e mars. Ni vet den där om 5 svenskar som blir diagnosticerade med en dödlig sjukdom som man sen får följa under en tid. Vilken serie! Jag grät och skrattade om vartannat. Har ni inte sett så rekommenderar jag den verkligen!
Sen var Maria (min roommate) och hennes katalanska pojkvän David hos oss i helgen. Så David lekte karlakarl och programmerade våra TV-kanaler, satte upp hyllor, drog ut spikar och borrade hål. Maria och jag stog bakom och funderade om han inte skulle höja hyllan en centimeter. Och kanske två cm åt höger? Nej, prova tillbaka igen. Hmmm... Den kanske var bättre där den var från början...
Att han inte bad oss flyga och fara...
Sen gjorde vi något riktigt bra också: vi tog ner juldekorationerna! Det var ändå 28:e februari så det fick liksom vara dags. Men jag saknar dem redan, allt är så fint med alla ljus. Önskar man kunde ha juleljus hela året runt. Eller, det kan man ju - men då blir ju liksom inte julen nåt speciellt. Nej, lagom är nog bäst.
Förresten så ha solen kommit. Våren knackar lite försynt på dörren, jag hade solbrillor på mig på vägen till jobbet i morse. Och när det är soligt och ljust känns det liksom lite fel med en adventstjärna i fönstret...
Camp Nou
Måste bara skriva ett eget inlägg om mitt första besök på Camp Nou, Barcas hemma-arena. Vilken upplevelse! Den är så stor! Och så mäktig! Och Barca är så bra! Okej att de mötte Racing de Santander, ett bottenlag i ligan. Men även ett bottenlag i spanska ligan är bättre än topplagen i svenska ligan.
Barca vann med 4-0 och vi skrek och tjöt lika mycket varje gång. Alla sjöng och gjorde vågen. Det delades ut lite gula kort, men inga allvarligare saker än så. Men spelet var helt magiskt. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte: "Men hur sjutton kunde han veta att den andra skulle dyka upp just där?!" De är så samspelta och har sån teknik. En fröjd att se...
Tyvärr så var Zlatan inte med, hade tydligen känningar i en fot. Malena och jag funderade en stund på om han kanske hade tagit ledigt den kvällen och att han kanske just i det ögonblicket var hemma hos mig och ringde på? Eftersom jag inte kommit till Camp Nou på de här 4 månaderna så kanske han hade börjat leta efter mig? Vi insåg att det inte var så troligt eftersom det enda Zlatan och jag har gemensamt är att vi är skåningar - men man vet ju aldrig. Eller hur?!
Om jag träffar honom på stan (och är full) så ska jag gå fram till honom och sjunga "Ingen kickar fotboll som han - Zlatan, jag säger Zlaaaatan. Svenskens hopp, vår superman - Zlatan, jag säger Zlaaatan. I love you, Ich liebe dich - Zlatan Ibrahimovic!"
Undra vad fan han hade gjort då???
Magnifikt!
Då jag inte hann få upp kameran i tid för att fota målen så fick det istället bli foton på gruppkramarna precis efter mål.
Gruppkram nr 2
Gruppkram nr 3
Gruppkram nr 4. Så, det får räcka i frågan om male bonding för idag.
Barca vann med 4-0 och vi skrek och tjöt lika mycket varje gång. Alla sjöng och gjorde vågen. Det delades ut lite gula kort, men inga allvarligare saker än så. Men spelet var helt magiskt. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte: "Men hur sjutton kunde han veta att den andra skulle dyka upp just där?!" De är så samspelta och har sån teknik. En fröjd att se...
Tyvärr så var Zlatan inte med, hade tydligen känningar i en fot. Malena och jag funderade en stund på om han kanske hade tagit ledigt den kvällen och att han kanske just i det ögonblicket var hemma hos mig och ringde på? Eftersom jag inte kommit till Camp Nou på de här 4 månaderna så kanske han hade börjat leta efter mig? Vi insåg att det inte var så troligt eftersom det enda Zlatan och jag har gemensamt är att vi är skåningar - men man vet ju aldrig. Eller hur?!
Om jag träffar honom på stan (och är full) så ska jag gå fram till honom och sjunga "Ingen kickar fotboll som han - Zlatan, jag säger Zlaaaatan. Svenskens hopp, vår superman - Zlatan, jag säger Zlaaatan. I love you, Ich liebe dich - Zlatan Ibrahimovic!"
Undra vad fan han hade gjort då???
Magnifikt!
Då jag inte hann få upp kameran i tid för att fota målen så fick det istället bli foton på gruppkramarna precis efter mål.
Gruppkram nr 2
Gruppkram nr 3
Gruppkram nr 4. Så, det får räcka i frågan om male bonding för idag.Malle heter numera Malena
Malena var här förra helgen och vi hade så kul! Det var en så lyckad helg, allting flöt helt perfekt. På fredagen när jag jobbade var hon runt själv och orienterade sig. Sen köpte vi faktiskt biljetter till turistbussen och åkte runt den hela helgen. Den kostar visserligen 29€ men det var det värt. Den visade oss allt utan att behöva lyfta på rumpan. Det enda som var synd var att det regnade på söndagen och eftersom vi ville åka på flaket, oavsett väder, så blev vi blöta. Men det gjorde inget!
Jag tror vi åt tapas nästan varje kväll och ändå åt vi inte samma sak två gånger (nästan, patatas bravas är svårt att undgå). Malena älskade Boquerones in Vinaigre, mina älskade småfiskar i vinäger som både jag och min familj tycker så mycket om. Hon köpte till och med sig en konserv hem. Bra smak har hon den där tjejen!
På lördagkvällen var vi på Camp Nou och såg fotboll och sen gick vi ut. Vi hade inte tänkt att festa, vi skulle bara äta middag och kanske ta en drink. Vi hade ju varit på stan sen kl 11 på förmiddagen. Så vi bestämde oss för att inte få ågren om vi gick hem tidigt och att inte stressa över vad vi missade - vi hade haft en så bra dag och det var ju en dag imorgon också.
Ja just det... Vi kom väl hem vid 5 eller nåt tror jag, efter att ha lämnat lägenheten kl 11 på förmiddagen. Elle troll-hår och Malena fett-lugg skakade sina lurviga tills de blev utslängda... Vi var nog ingen vacker syn efter en hel dag på bussflaket - men kul hade vi!
Ja det var verkligen en riktigt kul långhelg, hoppas vi kan göra om det snart. Men herrejesenens vad pank jag blev. Snacka om att suga på ramarna efter det. Det här med besök kostar pengar, helt klart. Jag får passa mig så att jag inte spenderar tusenlappar varje gång jag har besök - då kommer jag aldrig på fötter igen. Men det är så svårt att hålla igen, allting är så kul och gott och värt pengarna. Kommer bli riktigt svårt att lära sig att leva med tajta medel igen...
Förresten så slog det mig efter att Malena hade åkt att jag inte hade kallt henne för Malle på hela helgen (tror jag). Om jag har förstått henne rätt så var jag den sista av det gamla gänget som fortfarande kallade henne för det. It's the end of an era...
Efter flera timmar på bussflaket värmde vi oss i älvskogen med varsitt glas cava. Tanten som skulle ta vårt foto höll först på att fota sin egen mage, hon förstod inte vad som var bak och fram på kameran. När hennes man då stoppar henne och skrockande mumlar om något om fruntimmer och teknik medan han tar över kameran - försöker sedan fota medan han håller den upp och ner. Det är därför vi ser så glada ut.
Söte-Malena på restaurang
Så här slitna och svettiga var vi när vi gick ut. Men det sket vi i för vi hade så kul ändå!
På söndagen tog vi en promenad genom Park Guell i regnet och tittade på Gaudís knasigheter.
Jag tror vi åt tapas nästan varje kväll och ändå åt vi inte samma sak två gånger (nästan, patatas bravas är svårt att undgå). Malena älskade Boquerones in Vinaigre, mina älskade småfiskar i vinäger som både jag och min familj tycker så mycket om. Hon köpte till och med sig en konserv hem. Bra smak har hon den där tjejen!
På lördagkvällen var vi på Camp Nou och såg fotboll och sen gick vi ut. Vi hade inte tänkt att festa, vi skulle bara äta middag och kanske ta en drink. Vi hade ju varit på stan sen kl 11 på förmiddagen. Så vi bestämde oss för att inte få ågren om vi gick hem tidigt och att inte stressa över vad vi missade - vi hade haft en så bra dag och det var ju en dag imorgon också.
Ja just det... Vi kom väl hem vid 5 eller nåt tror jag, efter att ha lämnat lägenheten kl 11 på förmiddagen. Elle troll-hår och Malena fett-lugg skakade sina lurviga tills de blev utslängda... Vi var nog ingen vacker syn efter en hel dag på bussflaket - men kul hade vi!
Ja det var verkligen en riktigt kul långhelg, hoppas vi kan göra om det snart. Men herrejesenens vad pank jag blev. Snacka om att suga på ramarna efter det. Det här med besök kostar pengar, helt klart. Jag får passa mig så att jag inte spenderar tusenlappar varje gång jag har besök - då kommer jag aldrig på fötter igen. Men det är så svårt att hålla igen, allting är så kul och gott och värt pengarna. Kommer bli riktigt svårt att lära sig att leva med tajta medel igen...
Förresten så slog det mig efter att Malena hade åkt att jag inte hade kallt henne för Malle på hela helgen (tror jag). Om jag har förstått henne rätt så var jag den sista av det gamla gänget som fortfarande kallade henne för det. It's the end of an era...
Efter flera timmar på bussflaket värmde vi oss i älvskogen med varsitt glas cava. Tanten som skulle ta vårt foto höll först på att fota sin egen mage, hon förstod inte vad som var bak och fram på kameran. När hennes man då stoppar henne och skrockande mumlar om något om fruntimmer och teknik medan han tar över kameran - försöker sedan fota medan han håller den upp och ner. Det är därför vi ser så glada ut.
Söte-Malena på restaurang
Så här slitna och svettiga var vi när vi gick ut. Men det sket vi i för vi hade så kul ändå!
På söndagen tog vi en promenad genom Park Guell i regnet och tittade på Gaudís knasigheter.Projekt
Det rör på sig på jobbet nu. Jag har officiellt blivit vuxen säger mina kollegor. Det innebär att jag måste flytta ett steg till höger bland skrivborden, så att den nya tjejen som börjar 1/3 kan få mitt skrivbord och hamna bredvid Esther som ska vara hennes buddy. Esther är ju min buddy också, men jag förväntas tydligen klara mig utan henne nu. Fast det är klart, det handlar om cirka 2,5 meter i sidled... Inget direkt oöverstigeligt hinder i vår kommunikation.
Sen ska jag själv vara social buddy åt någon ny i French team. Men det handlar mest om att äta lunch då och då så det kan nog bli kul. Men den största förändringen är att jag nu ska bli inblandad i projekten. Jag förväntas nu kunna sköta mina länder på ett sådant effektivt sätt så att jag ändå har tid över för projekt. Lite skillnad mot innan, när bara mina länder tog 12 timmar om dagen (vilket de fortfarande gör ibland). Men det löser sig nog.
Dessutom jag kommer att vara supporting member i Business SWAT samt Personas - två projekt under marknadsplanen för Retention. Vad det innebär har jag inte riktigt fattat än, men det löser sig nog.
Sen ska jag ev. vara kontaktperson mot Site team i deras projekt ang. Entry/Exit beteende på hemsidan. Det kan nog bli riktigt kul, jag tycker faktiskt det är intressant att studera kundbeteende på nätet. Inte för att jag har en aning om vad det här projektet egentligen innebär för mig, men det löser sig nog.
Men det största av allt är att jag ska vara Business Owner, dvs projektledare, för ett eget projekt; New Product Launches. Det innebär att jag ska koordinera mellan analytiker, product team, retention tem och designers ang. lansering av alla nya produkter samt re-merchandising. Det funkar inte så bra idag så det krävs att jag styr upp mina kollegor. Det handlar lite om att jobba i motvind, för jag ska till alla gamla hundar lär sig att sitta - men det löser sig nog.
Alla dessa projekt är en del av karriärutvecklingen. Man måste arbeta mycket aktivt på sin "visibility" för att kunna få en befordran nån gång. Det är ju ett amerikanskt företag, att bara göra ett bra jobb med sina länder/kanaler räcker inte. Då måste också jobba på din synlighet och då är dessa projekt bra eftersom många människor i företaget förstår vem du är och har kanske hört talat om vad du gjort. När det sen är promotion-dags och alla på en viss karriärnivå (t.ex. A1 som jag är) jämförs med varandra inför alla managers och bara de som har utmärkt sig mest blir befodrade - då är det bäst att många känner till en och ens arbete.
Herregud hur ska det här gå?! Ja ja, det löser sig nog!
Sen ska jag själv vara social buddy åt någon ny i French team. Men det handlar mest om att äta lunch då och då så det kan nog bli kul. Men den största förändringen är att jag nu ska bli inblandad i projekten. Jag förväntas nu kunna sköta mina länder på ett sådant effektivt sätt så att jag ändå har tid över för projekt. Lite skillnad mot innan, när bara mina länder tog 12 timmar om dagen (vilket de fortfarande gör ibland). Men det löser sig nog.
Dessutom jag kommer att vara supporting member i Business SWAT samt Personas - två projekt under marknadsplanen för Retention. Vad det innebär har jag inte riktigt fattat än, men det löser sig nog.
Sen ska jag ev. vara kontaktperson mot Site team i deras projekt ang. Entry/Exit beteende på hemsidan. Det kan nog bli riktigt kul, jag tycker faktiskt det är intressant att studera kundbeteende på nätet. Inte för att jag har en aning om vad det här projektet egentligen innebär för mig, men det löser sig nog.
Men det största av allt är att jag ska vara Business Owner, dvs projektledare, för ett eget projekt; New Product Launches. Det innebär att jag ska koordinera mellan analytiker, product team, retention tem och designers ang. lansering av alla nya produkter samt re-merchandising. Det funkar inte så bra idag så det krävs att jag styr upp mina kollegor. Det handlar lite om att jobba i motvind, för jag ska till alla gamla hundar lär sig att sitta - men det löser sig nog.
Alla dessa projekt är en del av karriärutvecklingen. Man måste arbeta mycket aktivt på sin "visibility" för att kunna få en befordran nån gång. Det är ju ett amerikanskt företag, att bara göra ett bra jobb med sina länder/kanaler räcker inte. Då måste också jobba på din synlighet och då är dessa projekt bra eftersom många människor i företaget förstår vem du är och har kanske hört talat om vad du gjort. När det sen är promotion-dags och alla på en viss karriärnivå (t.ex. A1 som jag är) jämförs med varandra inför alla managers och bara de som har utmärkt sig mest blir befodrade - då är det bäst att många känner till en och ens arbete.
Herregud hur ska det här gå?! Ja ja, det löser sig nog!
Cookie
Vår älskade Kaka var här förrförra helgen. Hon skulle rodda presskonferensen för Ericsson i samband med mobilmässan så då passade hon på att komma ner en dag tidigt och hänga med Annika och mig. Det var så kul att se henne igen! Ingen av oss kan fatta att vi inte har pratat sen jag flyttade. Det har gått 4 månader och ingen av oss har lyft luren!
Det blir ju så när man flyttar, det visste jag att det skulle hända. Det är dyrt att ringa och man är inte längre inblandad i varandras dagliga detaljer, så det begränsar vardagssnacket. Men att det skulle hända Kaka och mig - det trodde vi nog inte. Så nu har vi lovat dyrt och heligt att skärpa oss. Herregud, vi som pratade så mycket hemma. Inte för att jag tror att vi alltid pratade med varandra. Ofta pratade vi nog på så vansinnigt mycket och snabbt både två så att det mest liknande två höghastighetsmonologer i luren.
Men det kvittar, för det var vår grej!
Hör du det Kaka? Nu skärper vi oss!
Annika, Kaka och tre äckligt starka Mojitos
Det blir ju så när man flyttar, det visste jag att det skulle hända. Det är dyrt att ringa och man är inte längre inblandad i varandras dagliga detaljer, så det begränsar vardagssnacket. Men att det skulle hända Kaka och mig - det trodde vi nog inte. Så nu har vi lovat dyrt och heligt att skärpa oss. Herregud, vi som pratade så mycket hemma. Inte för att jag tror att vi alltid pratade med varandra. Ofta pratade vi nog på så vansinnigt mycket och snabbt både två så att det mest liknande två höghastighetsmonologer i luren.
Men det kvittar, för det var vår grej!
Hör du det Kaka? Nu skärper vi oss!
Annika, Kaka och tre äckligt starka MojitosMetalltigern
Den 15e februari var det nyårsafton enligt den kinesiska kalendern. Vi gick då in i tigerns år, samt i elementet metall. Då vår kära analytiker Rong är kines så ville han såklart fira. Så vi packade in oss i min lilla bil och körde genom ett syndaflodens regnoväder till en Kinarestaurang. Och då menar jag inte 3 små lättel med lis - jag menar en äkta Kinarestaurang. Med kineser.
Det påminde om fondue där vi alla hade varsin kastrull med ankbuljong på en kokplatta. Servitörerna kom in med en vagn med olika råvaror som det bara var att hugga in på. För 25€ fick du äta så mycket du ville vilket vi definitivt utnyttjade. När den första vagnen kom in tänkte jag "Herregud ska vi äta allt det?!" Förstå min häpnad 4 vagnar senare! Men det är klart, vi hade en kines med abnormt hög ämnesomsättning med oss (killen kan faktiskt äta 4 paella!) samt en amerikansk kille. De har ju aldrig varit kända för att spotta i glaset. Eller i buljonggrytan, som i det här fallet.
Efter några timmar rullade vi ut i regnet och tog oss hem. Det var ju ändå en måndag, kunde inte sitta hela natten. Men det var min första äkta kinesiska måltid som inte påminde ett dugg om kinamaten hemma. Och det var riktigt riktigt kul!
Friterat manligt könsorgan?
Den första vagnen. Jag vet fortfarande inte vad hälften var för något.
Hela gänget gör sig redo att äta
Rong, vår man från Kina
Det påminde om fondue där vi alla hade varsin kastrull med ankbuljong på en kokplatta. Servitörerna kom in med en vagn med olika råvaror som det bara var att hugga in på. För 25€ fick du äta så mycket du ville vilket vi definitivt utnyttjade. När den första vagnen kom in tänkte jag "Herregud ska vi äta allt det?!" Förstå min häpnad 4 vagnar senare! Men det är klart, vi hade en kines med abnormt hög ämnesomsättning med oss (killen kan faktiskt äta 4 paella!) samt en amerikansk kille. De har ju aldrig varit kända för att spotta i glaset. Eller i buljonggrytan, som i det här fallet.
Efter några timmar rullade vi ut i regnet och tog oss hem. Det var ju ändå en måndag, kunde inte sitta hela natten. Men det var min första äkta kinesiska måltid som inte påminde ett dugg om kinamaten hemma. Och det var riktigt riktigt kul!
Friterat manligt könsorgan?
Den första vagnen. Jag vet fortfarande inte vad hälften var för något.
Hela gänget gör sig redo att äta
Rong, vår man från KinaElle - back on the air!
Jag är tillbaka! Efter en alldeles för lång tystnad där jag lidit helvetets alla abstinenskval efter bloggen så har jag nu tagit upp pennan (tangentbordet) igen. Fast, det var inte sant det där med abstinens. Jag sket faktiskt i bloggen i ett par veckor. Jag har ett liv, som det så fint heter.
Rättare sagt har det varit två helger med besök, diverse sjukdomar och en massa massa jobb. Men nu är vardagen tillbaka (så mycket det går att ha någon i den här stan) och jag har återigen tid och lust att skriva och berätta.
Så var ska jag börja? Egentligen har det ju inte hänt nåt speciellt. Inga jordens undergångar, inga extrema lyckorus, inga händelser som jag kommer att komma ihåg tills den dan jag dör. Men däremot har det hänt oerhört många roliga vardagliga saker!
Jag orkar inte skriva allt i datumordning och sen bakdatera inläggen, kommer nämligen inte längre ihåg vad som kom först. Utan jag skriver på och så får ni försöka tyda röran!
Så nu kör vi! (som Björna alltid sa på bred Helsingborgska)
Rättare sagt har det varit två helger med besök, diverse sjukdomar och en massa massa jobb. Men nu är vardagen tillbaka (så mycket det går att ha någon i den här stan) och jag har återigen tid och lust att skriva och berätta.
Så var ska jag börja? Egentligen har det ju inte hänt nåt speciellt. Inga jordens undergångar, inga extrema lyckorus, inga händelser som jag kommer att komma ihåg tills den dan jag dör. Men däremot har det hänt oerhört många roliga vardagliga saker!
Jag orkar inte skriva allt i datumordning och sen bakdatera inläggen, kommer nämligen inte längre ihåg vad som kom först. Utan jag skriver på och så får ni försöka tyda röran!
Så nu kör vi! (som Björna alltid sa på bred Helsingborgska)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)