Lägenheten som jag har fått tilldelad för min första månad är grym! Den ligger mitt i stan, se länk till kartan
Den har allt jag kan vilja ha, 2 sovrum, diskmaskin, mm. Så synd att jag bara har den i 30 nätter...
Ni kan se bilder på den här eller till och med ladda ner en liten film som pappa filmar där jag ger tittaren en liten guidad tur runt lägenheten här Vi filmade den så att resten att familjen skulle kunna se den.
OBS! Jag undanbeder mig alla kommentarer om töntfaktorn i filmen, jag är väl medveten om den ändå. =)
tisdag 29 september 2009
måndag 28 september 2009
Första dagen på nya jobbet
Den gick jättebra min första dag! Det fanns stolar på alla ställen jag satte mig. Jag snubblade inte på mattan, glömde mitt namn, hade mat mellan tänderna (tror jag) eller kom försent. Sen var det inte särskilt svårt heller. Vi var 4 nya den dagen; en holländsk kille som heter Pim och som tydligen också bor i samma tillfälliga lägenhetsbyggnad som jag, fast ett par våningar upp. Sen var det en tysk tjej som hette Judith och en spanjorska som hette... hmm...
Hur som helst, ingen av dem ska jobba i min grupp, men det var skönt att vara ”en grupp” första dagen. Vi fick kolla på film om företaget och höra om historien och affärsmodellen. Mycket lättsmält, mycket entusiastiskt, mycket amerikanskt. Högt uppsatta ledare inom företaget, speciellt grundaren/VD:n, som talar om sitt företag och dess konkurrensfördelar och dess möjligheter med samma glädje i ögonen och hänförelse i rösten och som ett litet barn som berättar att jultomten ska komma imorgon. Vi åt förstås allt med hull och hår och bad om mer – som det förväntades.
Sen var det rundtur, genomgång med finance, genomgång med IT, genomgång med HR, genomgång med Relocation, mm. Jag fick hälsa på min grupp, fick login till min dator (som förresten har 2 stora bildskärmar kopplade till sig så att man ska jobba effektivare), fick provsitta min stol... Som sagt – mycket avancerad första dag!
Sen körde jag pappa till flygplatsen på kvällen (hade förresten lyckats hitta ett parkeringshus bredvid lägenheten som jag kunde köpa en månadsplats i, så att jag fick undan bilen innan jag gick till jobbet. Tur var det för det finns INGEN parkering där jag jobbar. Synd bara att det kostar 170 € för en månad...) Hur som helst så kom pappa iväg ordentligt och sen var jag själv! Kändes helskumt att köra tillbaka på egen hand och veta att nu börjar det...
Hur som helst, ingen av dem ska jobba i min grupp, men det var skönt att vara ”en grupp” första dagen. Vi fick kolla på film om företaget och höra om historien och affärsmodellen. Mycket lättsmält, mycket entusiastiskt, mycket amerikanskt. Högt uppsatta ledare inom företaget, speciellt grundaren/VD:n, som talar om sitt företag och dess konkurrensfördelar och dess möjligheter med samma glädje i ögonen och hänförelse i rösten och som ett litet barn som berättar att jultomten ska komma imorgon. Vi åt förstås allt med hull och hår och bad om mer – som det förväntades.
Sen var det rundtur, genomgång med finance, genomgång med IT, genomgång med HR, genomgång med Relocation, mm. Jag fick hälsa på min grupp, fick login till min dator (som förresten har 2 stora bildskärmar kopplade till sig så att man ska jobba effektivare), fick provsitta min stol... Som sagt – mycket avancerad första dag!
Sen körde jag pappa till flygplatsen på kvällen (hade förresten lyckats hitta ett parkeringshus bredvid lägenheten som jag kunde köpa en månadsplats i, så att jag fick undan bilen innan jag gick till jobbet. Tur var det för det finns INGEN parkering där jag jobbar. Synd bara att det kostar 170 € för en månad...) Hur som helst så kom pappa iväg ordentligt och sen var jag själv! Kändes helskumt att köra tillbaka på egen hand och veta att nu börjar det...
söndag 27 september 2009
Ankomst
Den första kvällen möttes vi av en tysk som pratade norska och som arbetade för Barcelona Relocation Services, företaget som har blivit anlitat av min nya arbetsgivare VistaPrint för att hjälpa mig tillrätta. Han gav mig nycklar till min nya (tillfälliga) lägenhet, förklarade hur allt fungerade, visade var man kunde parkera (ingenstans) och hälsade mig välkommen. Det underlättade ENORMT den första kvällen. Bara tanken på att vi skulle stått där ensamma, förvirrade mitt på gatan... brr... Sen gick vi ut och åt en jättegod middag med Annika! Det var så kul att se henne!
Lördagen gick åt att orientera oss, köra till köpcentret Gran Via 2 för att storhandla, försöka lära mig att köra runt i den här stan (går inte att lära sig) och hälsa på hos Annika. Vet ni, det är ganska svårt att åka och handla när man inte har något alls. Ehh... svartpeppar? Ehh... tvättmedel? Ehh..bröd? Sen på kvällen gjorde pappa och jag oss några bautamackor, satte fram oliver, nötter, öl och whisky – och kollade på film. Det var en riktigt mysig och välförtjänt kväll.
Söndagen gick ungefär likadant. Jag fick ta och packa upp ordentligt, läsa på om VistaPrint, fylla i alla papper, etc. Var mest bara nervös för att bilen stod på gatan där den inte får stå på måndagar och att jag skulle göra bort mig kopiöst på min första dag på jobbet. Tänk om jag sätter mig där det inte finns en stol?
Pappa framför katedralen på väg hem till Annika
Visst är vi lika?!
Lördagsmys!
Lördagen gick åt att orientera oss, köra till köpcentret Gran Via 2 för att storhandla, försöka lära mig att köra runt i den här stan (går inte att lära sig) och hälsa på hos Annika. Vet ni, det är ganska svårt att åka och handla när man inte har något alls. Ehh... svartpeppar? Ehh... tvättmedel? Ehh..bröd? Sen på kvällen gjorde pappa och jag oss några bautamackor, satte fram oliver, nötter, öl och whisky – och kollade på film. Det var en riktigt mysig och välförtjänt kväll.
Söndagen gick ungefär likadant. Jag fick ta och packa upp ordentligt, läsa på om VistaPrint, fylla i alla papper, etc. Var mest bara nervös för att bilen stod på gatan där den inte får stå på måndagar och att jag skulle göra bort mig kopiöst på min första dag på jobbet. Tänk om jag sätter mig där det inte finns en stol?
Pappa framför katedralen på väg hem till Annika
Visst är vi lika?!
Lördagsmys!lördag 26 september 2009
Nedresan
Man skulle kunna tro att köra från Göteborg till Barcelona skulle vara jobbigt och slitsamt. Och man skulle ha rätt. Tack gode Gud att pappa var med mig, annars hade jag aldrig klarat det. Jag klarade faktiskt inte ens att köra ner till Skåne, jag var tvungen att stanna bilen på en rastplats i höjd med Varberg och sova i 2 timmar. Luften gick totalt ur mig och jag kunde inte hålla ögonen öppna. Samma sak hände i Tyskland. Efter en natt på TT-line så vaknade vi i Travemünde, redo att börja köra på riktigt. TomTom var programmerad, vattenflaskan låg i bilen, väskorna var jämt viktfördelade i bilen, solglasögonen låg tillgängliga – vi var helt enkelt laddade. Jag tänkte ta första passet, eftersom jag ändå hatar motorväg så kunde jag lika gärna ta oss genom stan. (Motorväg för mig är en plåga, jag blir så jäkla uttråkad så jag blir bara trött. Som tur är så älskar pappa att köra motorväg.)
En timme in i färden trillar jag in i koma. Eller, jag hann ju köra av först och be pappa köra. Samt packa om resväskorna så att det gick att fälla passagerarsätet till halvliggande. Sen gled jag in i dimman. Jag tittade upp en stund här och där. Såg en glimt av autobahn. Fina tyska bilar, dåligt vägunderlag. Men trötthet och en omänsklig huvudvärk tog helt över. Så pappa fick köra hela dagen. Jag blev bättre på kvällen efter att vi stannat i Freiburg, checkat in på hotellet och köpt en arsenal av Ipren. Men jag antar att det är så det känns när 2 månaders stress går ur kroppen. Ganska otrevligt faktiskt. Och vad skulle jag gjort utan pappa?
Som tur var så var jag mitt vanliga charmiga jag på fredagen så jag kunde köra stora delar av Frankrike. Hela resan gick faktiskt otroligt smidigt. Inga trafikköer, inget dåligt väder. Vi mötte milslånga köer, men inga på våra sida av vägen. Vägen ner mot Montpellier var sagolikt vacker men hade ack så dyra vägtullar. Så istället för att vara framme mitt i natten på fredagen i Barcelona, så var vi framme kl 20! (Eller 21 om man räknar in vårt virrande efter parkering) Så efter cirka 25 timmars körning sammanlagt från Göteborg, var jag framme!
En timme in i färden trillar jag in i koma. Eller, jag hann ju köra av först och be pappa köra. Samt packa om resväskorna så att det gick att fälla passagerarsätet till halvliggande. Sen gled jag in i dimman. Jag tittade upp en stund här och där. Såg en glimt av autobahn. Fina tyska bilar, dåligt vägunderlag. Men trötthet och en omänsklig huvudvärk tog helt över. Så pappa fick köra hela dagen. Jag blev bättre på kvällen efter att vi stannat i Freiburg, checkat in på hotellet och köpt en arsenal av Ipren. Men jag antar att det är så det känns när 2 månaders stress går ur kroppen. Ganska otrevligt faktiskt. Och vad skulle jag gjort utan pappa?
Som tur var så var jag mitt vanliga charmiga jag på fredagen så jag kunde köra stora delar av Frankrike. Hela resan gick faktiskt otroligt smidigt. Inga trafikköer, inget dåligt väder. Vi mötte milslånga köer, men inga på våra sida av vägen. Vägen ner mot Montpellier var sagolikt vacker men hade ack så dyra vägtullar. Så istället för att vara framme mitt i natten på fredagen i Barcelona, så var vi framme kl 20! (Eller 21 om man räknar in vårt virrande efter parkering) Så efter cirka 25 timmars körning sammanlagt från Göteborg, var jag framme!
onsdag 23 september 2009
Farväl
Bye bye Göteborg, bye bye Sverige. Hejdå till Handels, KTB, hyllan och SEB-salen. Hejdå Café Wasa, Nevada, Trädgår’n och 20 kronors-bagutterna i Haga. Adjö Nordstan, Avenyn, Olofshöjd, Viktor Rydberg och partylägenheten på Engelbrektsgatan. Hej då grillning i Slottskogen, promenader och dopp i Härlanda Tjärn, bad i Hovås och skärgårdsfester på Styrsö.
Farväl förfester på Vasagatan 38, filmkvällar på Tegnérsgatan, spelkvällar på Liedstrandsgatan, vin på balkongen på Virginsgatan 7, fantastiska middagar på Marklandsgatan 55, fläskfilé med fetaost på Wingårdsgatan och sist men inte minst; Fjällgatan 3G – nej dit var jag aldrig bjuden... =)
Bye bye Tranquilo, Nivå, Gretas och Mañana. Adios onsdagsölen på Noon, tisdagsquizen på Paddingtons, fredags-AW’n på Excet. Farväl partybåten till Kristiansand, Buffy/Förhäxad/HarryPotter-maraton, Call On Me-eran, Baldursson-KickOffer, födelsedagsfest med öltjuvar på Toro Bravo, spontan hemmafest med 40 pers på 36 kvadrat, brinnande mikrovågsugn och störningsjouren.
Farväl du underbara stad, där jag fick min första polisanmälan, rättegång och dom. Där jag fick den bästa utbildningen och växte mer som människa än vad jag någonsin kommer att göra någon annanstans. Där jag skaffade mitt första jobb, min första bil, min första egna lägenhet. Där jag upplevde min bästa kyss, mitt sämsta ligg, min största hjärtesorg och min fullkomliga lycka. Men störst av allt: där jag fann de bästa vännerna!
Ett kapitel i mitt liv är över. Jag kommer att sakna allt, men jag bär det med mig. Det är helt enkelt dags att gå vidare.
Du vackra och underbara Göteborg, efter 8 år så tar jag av mig hatten för dig, bugar ödmjukast – och tackar för mig.
Farväl förfester på Vasagatan 38, filmkvällar på Tegnérsgatan, spelkvällar på Liedstrandsgatan, vin på balkongen på Virginsgatan 7, fantastiska middagar på Marklandsgatan 55, fläskfilé med fetaost på Wingårdsgatan och sist men inte minst; Fjällgatan 3G – nej dit var jag aldrig bjuden... =)
Bye bye Tranquilo, Nivå, Gretas och Mañana. Adios onsdagsölen på Noon, tisdagsquizen på Paddingtons, fredags-AW’n på Excet. Farväl partybåten till Kristiansand, Buffy/Förhäxad/HarryPotter-maraton, Call On Me-eran, Baldursson-KickOffer, födelsedagsfest med öltjuvar på Toro Bravo, spontan hemmafest med 40 pers på 36 kvadrat, brinnande mikrovågsugn och störningsjouren.
Farväl du underbara stad, där jag fick min första polisanmälan, rättegång och dom. Där jag fick den bästa utbildningen och växte mer som människa än vad jag någonsin kommer att göra någon annanstans. Där jag skaffade mitt första jobb, min första bil, min första egna lägenhet. Där jag upplevde min bästa kyss, mitt sämsta ligg, min största hjärtesorg och min fullkomliga lycka. Men störst av allt: där jag fann de bästa vännerna!
Ett kapitel i mitt liv är över. Jag kommer att sakna allt, men jag bär det med mig. Det är helt enkelt dags att gå vidare.
Du vackra och underbara Göteborg, efter 8 år så tar jag av mig hatten för dig, bugar ödmjukast – och tackar för mig.
tisdag 22 september 2009
Flyttpackning
Jag har kommit fram till en viktig insikt i mitt liv. Varför göra något själv när någon annan kan göra det så mycket bättre? Jag hade kunnat packa och flytta alla mina tillhörigheter själv. Jag hade kunnat skaffa bananlådor, slå in allt i skyddspapper och packa alla saker, ”bjuda in” vänner som hjälper till att bära, hyra ett släp, mm, mm. ELLER, kan jag låta flyttgubbarna göra all of the above – på 3 timmar! Medan mamma och jag håller oss ur vägen och bjuder på Statoil-kaffe.
Okej, okej, jag vet att man inte ska låta andra ta hand om sin egen skit. Det bygger ”karaktär” eller whatever.. Förresten har jag inte råd. Men ändå... Tänk om man ändå kunde... Då skulle jag aldrig mer stryka, städa eller flyttpacka. Någon annan gör det säkert bättre!
I övrigt gick dagen jäkligt smidigt. Mamma och jag fick gjort hur mycket som helst efter att flyttgubbarna var färdiga. Jag lånade dammsugare och fönsterputs av Anders och så var vi på återvinningsstationen med en massa gammalt skräp. Vi hann visserligen inte bli helt färdiga på måndagen så som vi hade tänkt, så vi åkte hem till Erik och åt middag på kvällen med hans mamma, Israel och Hanna. Fullständigt outstanding mexikansk mole – hur god som helst. Sen åkte mamma och jag hem till Hanna och sov över, jag hade ju inga möbler längre. Hanna och jag fick kura ihop oss i hennes säng och kolla färdigt på Buffy the Vampire Slayer, season 5 – som vi hade haft maraton på bara några veckor innan. Så det kändes mycket passande för min sista natt i Gbg!
Sen på tisdagen så fixade vi det sista i lägenheten, fyllde våra bilar och styrde mot Skåne. Riktigt skum känsla att titta sig omkring i den tomma lägenheten en sista gång och veta att det har varit mitt hem den senaste 5,5 åren. Passande nog så mötte jag upp Zandra för att lämna över nycklarna på Handels! Alla små barn som gick omkring... Och där stod jag med min flyttlastade bil. Sen köpte jag en baguette på Rosa Pantern för att riktigt runda av alltihop – och sen körde jag.
Okej, okej, jag vet att man inte ska låta andra ta hand om sin egen skit. Det bygger ”karaktär” eller whatever.. Förresten har jag inte råd. Men ändå... Tänk om man ändå kunde... Då skulle jag aldrig mer stryka, städa eller flyttpacka. Någon annan gör det säkert bättre!
I övrigt gick dagen jäkligt smidigt. Mamma och jag fick gjort hur mycket som helst efter att flyttgubbarna var färdiga. Jag lånade dammsugare och fönsterputs av Anders och så var vi på återvinningsstationen med en massa gammalt skräp. Vi hann visserligen inte bli helt färdiga på måndagen så som vi hade tänkt, så vi åkte hem till Erik och åt middag på kvällen med hans mamma, Israel och Hanna. Fullständigt outstanding mexikansk mole – hur god som helst. Sen åkte mamma och jag hem till Hanna och sov över, jag hade ju inga möbler längre. Hanna och jag fick kura ihop oss i hennes säng och kolla färdigt på Buffy the Vampire Slayer, season 5 – som vi hade haft maraton på bara några veckor innan. Så det kändes mycket passande för min sista natt i Gbg!
Sen på tisdagen så fixade vi det sista i lägenheten, fyllde våra bilar och styrde mot Skåne. Riktigt skum känsla att titta sig omkring i den tomma lägenheten en sista gång och veta att det har varit mitt hem den senaste 5,5 åren. Passande nog så mötte jag upp Zandra för att lämna över nycklarna på Handels! Alla små barn som gick omkring... Och där stod jag med min flyttlastade bil. Sen köpte jag en baguette på Rosa Pantern för att riktigt runda av alltihop – och sen körde jag.
måndag 21 september 2009
Söndagsgråt
Tanken var att jag skulle upp i vettig tid på söndagen för att ta hand om alla saker som behövde göras inför flytten. Det gick sådär... Sliten och bakis vaknade jag med Malin i sängen iförd min sidenpyjamas från 80-talet. På något sätt hade hon, mitt i natten, hittat pyjamasen i lådorna som skulle slängas. Johanna och Tove var tvungna att åka med tåget redan på förmiddagen så de stackarna fick gå upp typ i gryningen (dvs typ kl 10...) Resten av oss låg i bakiskoma halva dagen, oförmögna att ta oss upp.
En lustig grej dock var vår gemensamma gråtfest. Aldrig någonsin förr i mitt liv har jag varit med om något liknande. Det började med att vi (Malin, Anna, Anna och jag) kollade på koreografin med bröstcancernrutinen i So You Think You Can Dance samt de efterföljande reaktionerna från domarna, koreograferna och publiken. Det var nog sjunde gången jag såg det och ändå grät jag lika mycket. Och de andra tjejena också. Sen visade Malin oss ett klipp på ett lejon som återförenas med de två män som ”uppfostrade” honom innan han släpptes i det vilda (sök på youtube ” christian the lion full length movie”) och HERREGUD SOM VI GRÄT!! Tårarna sprutade, snoret rann, vi snyftade, hulkade och kippade efter andan i kors. Fya vuxna kvinnor gråter som små barn, med genomdränkta pappersnäsdukar i handen och illrödflammiga i ansiktet!
Det var något av det skönaste och mest befriande jag gjort på länge!
En lustig grej dock var vår gemensamma gråtfest. Aldrig någonsin förr i mitt liv har jag varit med om något liknande. Det började med att vi (Malin, Anna, Anna och jag) kollade på koreografin med bröstcancernrutinen i So You Think You Can Dance samt de efterföljande reaktionerna från domarna, koreograferna och publiken. Det var nog sjunde gången jag såg det och ändå grät jag lika mycket. Och de andra tjejena också. Sen visade Malin oss ett klipp på ett lejon som återförenas med de två män som ”uppfostrade” honom innan han släpptes i det vilda (sök på youtube ” christian the lion full length movie”) och HERREGUD SOM VI GRÄT!! Tårarna sprutade, snoret rann, vi snyftade, hulkade och kippade efter andan i kors. Fya vuxna kvinnor gråter som små barn, med genomdränkta pappersnäsdukar i handen och illrödflammiga i ansiktet!
Det var något av det skönaste och mest befriande jag gjort på länge!
söndag 20 september 2009
Första inlägget
Välkommen!
I denna blogg kommer jag att berätta om vad som händer i mitt liv som utvandrare. Jag ska försöka skriva kontinuerligt och berätta om stort och smått, samt lägga upp bilder. Tack Sanna för en grym idé!
Vi börjar historien med min avskedsfest den 19/9 hemma i Göteborg...
Festen var en total succé, i alla fall tyckte jag det. 60 pers kom på middag på Henriksbergs takterass, maten var god, utsikten fantastisk och vännerna oslagbara. Katja, Oscar och Daniel höll underbara tal som fick mig att börja gråta (jag skulle ju inte lipa!). Ola & Co hade köpt 3 CD-skivor med Carola, Nanne och Lena – för att jag skulle ha lite BRA musik med mig i bilen (hrmmm...) Tjejerna hade gjort en jättefin fotobok med bilder från riktiga Göteborgshändelser och ett stort gäng hade gått ihop och köpt mig en TomTom, ”så att du hittar din väg hem”...,
Kommer ni någonsin att förstå hur mycket allt detta betydde för mig? Hur jag för första gången någonsin var helt mållös, hur jag nästan var frustrerad över att det inte fanns några ord som kunde uttrycka hur tacksam jag var över att få ha lärt känna er, hur stolt jag är över att vara er vän och hur ledsen jag var att våra vägar skulle skiljas?! Jag kan bara hoppas, själv plockar jag fram minnet då och då som ett dyrt och ömtåligt smycke – och bara njuter av det.
Sen att Daniel friade till mig i DJ:ns mikrofon mitt på dansgolvet gjorde ju inte kvällen sämre!
Sötaste Annisarna på väg till middagen
Oscar och Daniel beundrar utsikten
60 middagsgäster!
Puss från tre håll!
Mina älsklingar
Vackraste Hanna och snyggaste Ola!
Cissi och Ki myser på takterassen med allsång och champagne under sin filt
Daniel du är den härligaste och galnaste jag känner!
Daniel och Hanna har egen allsång under filten, de ville sjunga egna sånger och övrigas skrålande störde...
I denna blogg kommer jag att berätta om vad som händer i mitt liv som utvandrare. Jag ska försöka skriva kontinuerligt och berätta om stort och smått, samt lägga upp bilder. Tack Sanna för en grym idé!
Vi börjar historien med min avskedsfest den 19/9 hemma i Göteborg...
Festen var en total succé, i alla fall tyckte jag det. 60 pers kom på middag på Henriksbergs takterass, maten var god, utsikten fantastisk och vännerna oslagbara. Katja, Oscar och Daniel höll underbara tal som fick mig att börja gråta (jag skulle ju inte lipa!). Ola & Co hade köpt 3 CD-skivor med Carola, Nanne och Lena – för att jag skulle ha lite BRA musik med mig i bilen (hrmmm...) Tjejerna hade gjort en jättefin fotobok med bilder från riktiga Göteborgshändelser och ett stort gäng hade gått ihop och köpt mig en TomTom, ”så att du hittar din väg hem”...,
Kommer ni någonsin att förstå hur mycket allt detta betydde för mig? Hur jag för första gången någonsin var helt mållös, hur jag nästan var frustrerad över att det inte fanns några ord som kunde uttrycka hur tacksam jag var över att få ha lärt känna er, hur stolt jag är över att vara er vän och hur ledsen jag var att våra vägar skulle skiljas?! Jag kan bara hoppas, själv plockar jag fram minnet då och då som ett dyrt och ömtåligt smycke – och bara njuter av det.
Sen att Daniel friade till mig i DJ:ns mikrofon mitt på dansgolvet gjorde ju inte kvällen sämre!
Sötaste Annisarna på väg till middagen
Oscar och Daniel beundrar utsikten
60 middagsgäster!
Puss från tre håll!
Mina älsklingar
Vackraste Hanna och snyggaste Ola!
Cissi och Ki myser på takterassen med allsång och champagne under sin filt
Daniel du är den härligaste och galnaste jag känner!
Daniel och Hanna har egen allsång under filten, de ville sjunga egna sånger och övrigas skrålande störde...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)