VM-sommar i Barcelona

Vet ni hur mitt liv ser ut nu förtiden? Det är en enda lång orgie i sol, strand och fotbolls-VM. Spanjorerna är lika fotbollstokiga som övriga länder, om inte värre. Fotboll är deras religion och de har aldrig ens kommit till semifinal i fotbolls-VM förut. Dessutom, som om inte detta vore nog, så arbetar jag på ett företag där cirka 25 länder finns representerade. Så alla hejar ju inte på Spanien, utan det är fullbordskrig i konferensrummet där storbils-TV:n visar matcherna.

För mig som svensk så är det ju inte lika viktigt, tyvärr. Sverige är ju inte med i VM och vi har våra älskade danska grannar att tacka för det - ett faktum som jag påminner Christian och övriga danskar om hela tiden.

Så när som helst det är match på TV så går vi till någon bar, oftast på stranden, för att titta på den. Vi tittar på TV:n hungrigt och ivrigt om det är Spanien, Tyskland, England eller något annat land som många på jobbet kommer ifrån. Vi tittar mer ner i sangriaglaset om det är Ghana, Uruguay, Sydkorea eller något land som vi inte har någon koppling till. Men oavsett land, så skriker vi saker som "Ut med domaren" eller "Använd vänsterkanten". Inte för att någon av oss egentligen vet vad vi talar om, men det är kul att vara engagerad när alla andra är det.

En typisk kväll efter jobbet på den närmaste chiringuiton (strandbaren).

De dagar då det inte är match så spelar vi beach volley. Maria och jag har kommit över ett nät, en present från några besökande vänner till henne som inte hade plats i väskan på vägen hem. Så jag plockar med mig nätet till jobbet i tid och otid för att kunna spela så fort vi slutar. Eftersom det är på tok för varmt att spela före kl 17-18 och vi arbetar inte ens 5 min från stranden, så blir det perfekt att trilla ner där efter jobbet. De som vill spela spelar, och de som inte vill de dricker öl eller sangria. Dag efter dag, vecka efter vecka.

Livet kunde vara värre.