Trött

Jag är så trött. Kommer någon ihåg i somras när jag hade varit uppbokad i 11 helger i rad, festade med alla vänner som hade semester trots att jag inte hade det och började känna hur golvet gick i vågor? Well, that was nothing! Vi jobbar långa dagar och sen springer jag iväg till diverse ärenden som måste göras för att kunna bo här.

Skaffa NIE (spanskt personnummer): 3 timmars köande på polisstationen i 3 olika köer. Få en stämpel i en kö, gå till nästa.

Skaffa bankkonto: en veckas tjafsande med en ineffektiv banktant som aldrig hörde av sig innan jag hotade med att gå till konkurrenten. Då hörde hon av sig och sa att det gick bra att komma till kontoret och skriva under papprena.

Skaffa mobiltelefon: gå till Vodafones butik och köa i en timme för att få en säljare att visa dig vilken mobiltelefon som är gratis om du tecknar ett abonnemang. När du sedan beställer en Sony Ericsson, så finns den inte i lager utan måste beställas. De vill inte ringa dig och meddela när den har kommit eftersom du ”ett sånt där skumt nummer som börjar med 0046” (hallå?? Jobbar inte de i en mobilaffär, borde de verkligen vara rädda för internationella prefixer??). Du måste alltså ringa butiken varje dag och fråga ”har den kommit än?”Efter 4 dagar har den kommit. Du går dit, köar, får sedan reda på att du inte kan teckna ett abonnemang om du inte har NIE och bankkonto. Efter en vecka har du skaffat NIE och bankkonto, går tillbaka, köar, väntar medan de fyller i alla papper för hand i ett formulär.Sedan förklarar de att deras system verkar ligga nere och att de inte kan aktivera din telefon. Men kanske efter helgen? Hör av dig. Under tiden kan du inte ringa hem eller Annika eller angående lägenhetsvisningar eller nåt, för det kostar skjortan och femtio.

Skaffa lägenhet: det är ett helt blogginlägg i sig. Låt oss bara säga att jag börjar bli jäkligt nervös nu, det är exakt 14 dagar kvar tills jag står på gatan och kontantinsatserna är skyhöga.

Så jag går upp vid sju på morgonen efter att ha varit klarvaken vid ett antal tillfällen under natten (vaknar av grannars spolande? rädd för att försova mig så jag vaknar innan klockan? sover dåligt pga uppstressad? Vem vet?) Går till jobbet där jag försöker trycka in så mycket information i skallen så jag blir helt snurrig. Hela tiden nervös för att jag ska uppfattas som långsam eller trög. Samtidigt som jag försöker passa in i gänget och hänga med i det sociala. Kommer ifrån jobbet varje dag vid 18-19 fullständigt hjärndöd. Går raka vägen till lägenhetsvisningar och ärenden – kommer hem vid 20-21 varje dag. Borde laga mat, orkar inte, tar en macka. Borde ringa hem, höra av mig till folk, svara på mail, orkar inte, gör det imorgon. Borde sova hela helgen, går inte, jag har besök varje helg (vilket iofs enbart har visat sig vara trevligt och inte jobbigt när man väl är där. Det är väl mest känslan av att ”shit tänk om jag inte orkar göra nåt i helgen, tänk vilken tråkig helg min gäst kommer att få”) Har nu gått och blivit skitförkyld (surprise) till råga på allt, håller på och hostar sönder mig själv.

Gud vad jag längtar till att de första månaderna ska ha gått, så att jag har kommit på plats lite.
Vardagsrutin? Underskattat!

Kön till polisstationen för att få mitt NIE. Kön forsätter långt utanför fotot...