Sen jag kom till Barcelona har jag inte använt bilen så mycket som jag gjorde hemma. Har inte riktigt funnits någon anledning att ta bilen till jobbet så jag har bara använt den på helgerna till ärenden och utflykter. Men i tisdags tänkte jag ta mig en åktur. Det var röd dag i Spanien och jag kände för att komma ut lite. Så på eftermiddagen bestämde jag mig för att åka lite på måfå, se om jag kunde hitta till jobbet utan GPS och avsluta med att åka till ett köpcenter för att julhandla. Allting var frid och fröjd, jag körde vilse gång på gång, hamnade i Badalona (förort), lyckades vända, hittade jobbet efter 7 rundor i stadsdelen - för att till sist åka till köpcentret Diagonal Mar. Och väl där, nere i parkeringshuset, så började KIAn att hosta så konstigt. Några oregelbundna darrningar, lite konstiga ryckningar - och så dog hon.
Jag blev sådär nollställd och orörlig som man bara kan bli när man är i en helt oförberedd och okänd situation. Jag är ensam. Jag är i ett främmande land. Jag står på tvären på "gatan" i parkeringshuset och blockerar de andra bilarna. Jag kan inget om bilar.
Jag försökte starta och starta men inget hände. Det fanns bensin och batteri, men den ville inte starta. Så vad gör jag? Först ser jag en P-husgubbe (en sån där som patrullerar omkring med reflexväst). Så jag hugger tag i honom och säger att min bil är död. "Jaha, säger han, då får du väl ringa någon. Ring ditt försäkringsbolag." Men jag kan inte numret tänker jag panikslaget (min mobil är av den gamla modellen där man bara kan ringa, inte surfa). Och jag hade ingen täckning nere i garaget. Varav P-gubben påbörjar en lång diskussion om att jag borde ha täckning för det har minsann han på sin mobil och att det är installerat i garaget, bla bla bla. Vid det här laget kommer det fram en annan bilförare och undrar om jag inte ska putta min bil åt sidan. Va? Jo? Eller? Vart då? - jag var inte mitt allra mest närvarande jag.
Men tack vare några andra förare så fick vi puttat min bil ur vägen. Så det var ett steg. Sen skulle jag ha tag på någon som kunde hjälpa mig. P-gubben rekommenderade mig att jag skulle prata med köpcentrets kundtjänst. JA! tänkte jag, vilken bra idé. Så jag ger mig upp från våning P-3 till P-1 för att hitta kundtjänst. På vägen hittar jag en säkerhetsvakt och frågar honom hur man tar sig till kundtjänst. Han förklarar vägen och följer mig en bit, samtidigt som han frågar vad som har hänt. Jag förklarar att bilen är död och att han tittar lite konstigt på mig. "Men ska du inte ringa ditt försäkringsbolag?" undrar han. "Jo, men jag har ingen täckning och jag kan inte numret och..." Plötsligt undrar jag vad fan jag ska på kundtjänst att göra.
Så jag ändrar riktning och åker upp till gatuplan. där mobilen fungerar och jag ringer pappa. Han går in på Trygg&Hansas hemsida och skriver i mitt spanska mobilnummer i den där rutan där det står "Vill du att vår kundtjänst ska ringa upp dig?". Vi lägger på och jag börjar vänta. Ingenting händer på en halvtimme och jag börjar fundera på om jag inte gjort ett misstag. Ska jag inte ringa KIA? Det är ju dem som har garantin, inte Trygg&Hansa. Och står det inte något i manualen om vart man ska vända sig om något händer? Men nu kan jag inte gå tillbaka ner i garaget för att hämta manualen för där har jag ingen täckning och tänk om Trygg&Hansa ringer?
Jag ringer pappa igen och den här gången får han fram ett nummer man ska ringa om något händer och man är i utlandet. "Det står SOS International" säger han. Men va fan.. Det numret har jag ju sparat i min mobil. Det visste jag ju, jag har ju ringt det numret flera gånger förut när jag har varit utomlands och något har hänt. Tröga hjärna...
Så istället ringer jag SOS International och förklarar vad som hänt. Jodå, de kan hjälpa mig. Men det kostar självrisk samt eventuella extrakostnader eftersom jag bara har halvförsäkring på bilen. Jag frågar då kvinnan i andra änden om jag inte ska ringa KIA iställlet. Eftersom jag har nybilsgaranting där. "Har du nybilsgaranti?" säger kvinnan förvånat. "Ja men då ska du ju självklart ringa dem, så slipper du självrisken." Döh...
Åter igen ner i garaget. Får fram manualen. "Vid behov av assistans utomlands ring detta nr XXX så kommer KIA assistans och hjälper dig med kostnadsfri bärgning och reparation" står det så tydligt så. Suck.
Ringer KIA assistans och får hjälp av en mycket trevlig tjej. Hon berättar att hon ska skicka ärendet till KIA Spain och att de kommer att ringa mig snart. Ytterligare en halvtimme går förbi. Hela denna tiden försöker jag hålla mig i närheten av en affär utan barn eller musik i högtalarna. För om de ringer när jag står mitt i värsta julshopping-kaoset så kommer jag inte höra någonting. Så jag vandrar planlöst runt varuhuset, hela tiden med siktet instället på nästa affär som ser "tyst" ut. Ungefär på samma sätt som när man leker stolleken, ni vet den där med en stol för lite och när musiken tystnar måste man sätta sig. Det enda sättet att vinna den leken är att passera stolen så sakta som möjligt för att sen skynda förbi mellanrummet mellan stolarna så fort man kan tills man återigen kan ta det lugnt framför nästa stol. Precis så hattade jag runt i varuhuset.
Efter ett par timmar och 3 rundor runt varuhuset så ringer det äntligen någon från KIA Spanien. Han har lyckats få tag på en liten bärgningsbil som kommer in i ett underjordiskt garage och som jobbar en röd dag. Efter lite beskrivningar dyker han upp. Min räddare i nöden. Min prins på en ståtlig vit springare. Eller snarare, en gammal spansk gubbe i en rostig jeep med bärgningsutrustning bakpå - men inte mindre välkommen för det. Han fick ut min bil, körde mig halvvägs hem och skulle ta bilen till en verkstad dagen därpå. Slutet gott, allting gott.
Men jag är lite ställd över min egen brist på sinnesnärvaro i en "krissituation". Köpcentrets kundtjänst? Ringa pappa? Trygg&Hansas hemsida när jag har numret i mobilen? Och allt detta trots att jag egentligen vet att KIA assistans nummer ligger i handskfacket? Inte så rolig insikt att få om sig själv...
Min älskling på äventyr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar