Camp Nou

Måste bara skriva ett eget inlägg om mitt första besök på Camp Nou, Barcas hemma-arena. Vilken upplevelse! Den är så stor! Och så mäktig! Och Barca är så bra! Okej att de mötte Racing de Santander, ett bottenlag i ligan. Men även ett bottenlag i spanska ligan är bättre än topplagen i svenska ligan.

Barca vann med 4-0 och vi skrek och tjöt lika mycket varje gång. Alla sjöng och gjorde vågen. Det delades ut lite gula kort, men inga allvarligare saker än så. Men spelet var helt magiskt. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte: "Men hur sjutton kunde han veta att den andra skulle dyka upp just där?!" De är så samspelta och har sån teknik. En fröjd att se...

Tyvärr så var Zlatan inte med, hade tydligen känningar i en fot. Malena och jag funderade en stund på om han kanske hade tagit ledigt den kvällen och att han kanske just i det ögonblicket var hemma hos mig och ringde på? Eftersom jag inte kommit till Camp Nou på de här 4 månaderna så kanske han hade börjat leta efter mig? Vi insåg att det inte var så troligt eftersom det enda Zlatan och jag har gemensamt är att vi är skåningar - men man vet ju aldrig. Eller hur?!

Om jag träffar honom på stan (och är full) så ska jag gå fram till honom och sjunga "Ingen kickar fotboll som han - Zlatan, jag säger Zlaaaatan. Svenskens hopp, vår superman - Zlatan, jag säger Zlaaatan. I love you, Ich liebe dich - Zlatan Ibrahimovic!"

Undra vad fan han hade gjort då???

Magnifikt!

Då jag inte hann få upp kameran i tid för att fota målen så fick det istället bli foton på gruppkramarna precis efter mål.

Gruppkram nr 2

Gruppkram nr 3

Gruppkram nr 4. Så, det får räcka i frågan om male bonding för idag.