Cookie

Vår älskade Kaka var här förrförra helgen. Hon skulle rodda presskonferensen för Ericsson i samband med mobilmässan så då passade hon på att komma ner en dag tidigt och hänga med Annika och mig. Det var så kul att se henne igen! Ingen av oss kan fatta att vi inte har pratat sen jag flyttade. Det har gått 4 månader och ingen av oss har lyft luren!

Det blir ju så när man flyttar, det visste jag att det skulle hända. Det är dyrt att ringa och man är inte längre inblandad i varandras dagliga detaljer, så det begränsar vardagssnacket. Men att det skulle hända Kaka och mig - det trodde vi nog inte. Så nu har vi lovat dyrt och heligt att skärpa oss. Herregud, vi som pratade så mycket hemma. Inte för att jag tror att vi alltid pratade med varandra. Ofta pratade vi nog på så vansinnigt mycket och snabbt både två så att det mest liknande två höghastighetsmonologer i luren.

Men det kvittar, för det var vår grej!

Hör du det Kaka? Nu skärper vi oss!

Annika, Kaka och tre äckligt starka Mojitos