Jag känner att jag lever

Idag är det den 25e mars och klockan är halv tio på kvällen. Det innebär att jag har varit i Barcelona i exakt 6 månader. Vad tiden går fort! Så mycket jag har hunnit med! Så lite jag har hunnit med.

Har jag förändrats? Antagligen. Men jag kan ju inte se sånt själv, man behöver lite perspektiv. Får nog sätta mig i helgen och tänka igenom det här halvåret. Vad har jag gjort?

Och det riktigt skrämmande är att nästa halvår kanske kommer gå lika fort. Tiden flyger så snabbt så jag hinner inte med. Men det kunde vara mycket värre.

Jag är så glad att jag kom hit! Jag tar vara på mina dagar, jag gör något som jag verkligen ville göra, för min egen skull. Tiden hade antagligen gått fort om jag stannat hemma också, men här känner jag i alla fall ingen ångest. Jag utnyttjar min tid, livet rinner inte iväg.

Jag lever helt enkelt mitt liv, jag överlever inte bara. Ganska så fantastiskt när man tänker efter.